Resebloggar från Travellerspoint

Inlägg om mountains

Marrakech och Anti-Atlas

sunny 25 °C
Se Marocko - 2010/11 på hammarns karta över resan.

Så kommer då äntligen en något försenad fortsättning på resan i Marocko.
Åtta timmars tågresa söder om Fes och Meknes ligger Marrakech, den kanske mest kända av de kungliga städerna. Definitivt den populäraste bland turister och även huvudmålet för mig och Karolina under vår sista tid i Marocko. Även för mig har Marrakech länge varit en stad som lockar och blotta namnet innehar en dragningskraft som bara Samarkand, Timbuktu och några andra städer kan matcha. Förväntningarna var förstås skyhöga.

Vi anlände sent på kvällen och bestämde oss för att ta ett hotell i Ville Novelle istället för i den hektiska gamla stan. Gamla stan är dock höjdpunkten och i epicentrum ligger det världsberömda torget, Djemma el-Fnaa (Med på Unescos världsarvslista). Torget är enormt stort och ockuperas av allsköns gatuartister, nasare, matförsäljare m.m. En del av torgets charm ligger i att underhållningen inte ändrats mycket på nästan 1000 år. Fortfarande så hittar man ormtjusare, magdansande transvestiter, helare och mycket mer som alla utgör viktiga delar i den galna cirkus som pågår varje kväll på torget. Detta är en live-show som pågått i nästan 1000 år och det går inte att bli annat än fascinerad av detta faktum. Alla har vi våra favoriter i myllret och personligen så uppskattade jag (kanske inte helt oväntat) de mattält som erbjöd allt möjligt i marockansk matväg. Ett annat intressant inslag var snigelförsäljarna, för endast 4 kronor kunde man få en skål sniglar och det erbjudandet kunde jag förstås inte motstå! Något som är omöjligt att missa på Djemma el-Fnaa är Gnawa musikerna som med hjälp av akrobatik, hög volym och inlevelse sätter tonen varje kväll. Lägg till allt detta den marockanska frenesin, energin, värmen och volymen så har är man så långt borta från Jokkmokks marknad man kan komma. Jag gillade torget skarpt även om det lätt kan bli för mycket av det goda. Svårt att slappna av i hysterin men ett besök är ett måste om man är i närområdet.

Chef and character at Djemma el-Fna

Chef and character at Djemma el-Fna


Karolina with cross-dressing performers at Djemma El-Fnaa

Karolina with cross-dressing performers at Djemma El-Fnaa


Snail salesman, Djemma El-Fnaa

Snail salesman, Djemma El-Fnaa


Snails, Djemma El-Fnaa

Snails, Djemma El-Fnaa

Djemma el-Fnaa återkom vi till nästan dagligen. Det ligger mitt i stan och de labyintliknande vägar som går genom stadens souker verkar alla leda dit förr eller senare. Det fanns dock en del andra höjdpunkter vi ville se innan vi lämnade staden. Koutobia mosken ligger i direkt anslutning till torget och minareten är förtrollande vacker. Den agerade modell till La Giralda i Sevilla och Hassan-tornet i Rabat. En av Marockos mest imponerande madrassor, Ali Ben Yousouf madrassan återfinns också i staden tillsammans med en hel uppsjö andra sevärdheter från Almohad och Almoravid perioden.

The Koutoubia Minaret in Marrakech

The Koutoubia Minaret in Marrakech


The Koutoubia Minaret at dusk

The Koutoubia Minaret at dusk


Ali Ben Youssef Medersa

Ali Ben Youssef Medersa

Det finns väldigt gott om kultur i Marrakech, något jag uppskattar väldigt även om jag blev mättad efter ett tag. Speciellt efter att ha upplevt liknande sevärdheter i Fes och Meknes. Något som talar mot Marrakech i jämförelse med Fes är trafiken. Soukerna kryllar av mopedister och motorcyklister som susar fram mellan folkmassorna. Problemet ligger i att gamla stan inte är avskärmad från motortrafik så som den i Fes är. Avgaserna genomsyrar luften var man än går och efter några timmar är man utmattad både fysiskt och psykiskt. För att fly tutande mopedister och lastbilar med skyhöga utsläppsnivåer besökte vi den vackra trädgården, Jardin Majorelle i Ville Nouvelle. Denna härliga fristad donerade Yves Saint Laurent till staden efter sin bortgång 2008.

Cactus close up, Jardin Majorelle

Cactus close up, Jardin Majorelle


Decorated window at the Jardin Majorelle

Decorated window at the Jardin Majorelle

Några timmar i en trädgård räckte dock inte långt utan för att stilla våra sinnen innan hemresan så bestämde vi oss för att lämna staden och ge oss upp i bergen. Det är inte bara staden Marrakech i sig som har massor att erbjuda utan omgivningarna är väl värda ett besök i sig. Atlasbergen breder ut sig strax öster om staden, en perfekt utgångspunkt för en road trip! Sagt och gjort, vi hyrde en bil och begav oss iväg från stadens hets med riktning Algeriet. Ja, vi åkte ju inte till Algeriet förstås men väl en god bit på väg.
Att bila över atlasbergen söderut från Marrakech är en mycket populär utflykt. De flesta åker med på arrangerade gruppresor som har de enorma sanddynerna vid Erg Chigaga som huvudmål. Vi hade också gärna besökt dynerna men på grund av tidsbrist skulle vi inte hinna ända dit. Vägen dit bjuder dock på många andra intressanta vattenhål.

Redan i Marrakech ser man de mäktiga atlasbergens kontur i bakgrunden. Efter bara någon kilometers körning lättar stadens dimma, bebyggelsen avtar och konturerna av bergskedjan blir tydligare. Det dröjer inte lång tid innan vägen börjar slutta uppför, bergen tar över mer och mer, bilarna blir färre och färre, naturen allt intressantare. Det gäller dock att hålla ögonen på vägen, stenförsäljare kantar vägarna i bergen och har ingen respekt för bilister. De ställer sig mitt i vägen och visar upp sina stenar, märkligt, hur många turister köper egentligen med sig stenar? Visserligen vackra stenar, de azurblåa reflekterar solens strålar medan fossilerna mest väcker frågor om övervikt på flyget hem. Nåja, vi köpte i alla fall inga stenar, vi stannade istället med jämna mellanrum för att njuta av utsikten!

Village, Atlas mountain

Village, Atlas mountain


Atlas mountain landscape

Atlas mountain landscape


View near Tizi n´Tichka

View near Tizi n´Tichka

Strax efter vägens högsta punkt, Tizi n' Tichka, 2260 meter över havet så gjorde vi vårt första riktiga stopp. Målet var Telouet, en gammal karavan utpost och känt för sitt en gång mäktiga kasbah (fort). Rikedomarna flödade här en gång i tiden då alla som passerade var tvungna att betala tull. Nu är kasbahn väldigt sliten men restaureringsarbete pågår. Mest minnesvärt här var nog den berber man vi plockade upp som liftade längst vägen. Det visade sig snart att det var en taktik för att locka turister till just hans familjs restaurang i Telouet. Fruktansvärt irriterande och ytterligare en påminnelse om varför det är så skönt att resa i områden där turismen inte är särskilt utbredd. Sympatisk kille dock, så sympatisk att vi körde tillbaka honom efter att ha tittat på kasbahn, där fick han fortsätta sitt fiskande efter turister...

En av höjdpunkterna längst denna rutt är Ait Benhaddou. Tycker ni bilden på Kasbahn nedan ser bekant ut så kan det mycket väl vara så. Kasbahn i Ait Benhaddou är en favorit hos filmmakare och har figurerat i storfilmer som "Lawrence av Arabien" och "Gladiator". Hollywood har hjälpt till att hålla Kasbahn i toppskick och den är nu med på UNESCOs världsarvslista. Vi stannade här och passade på att njuta av solnedgången från toppen av Kasbahn, tog vi en fika och rullade sedan vidare mot Ouarzazate, vår övernattningsplats.

Telouet Kasbah

Telouet Kasbah


Children crossing the water in Aït Benhaddou

Children crossing the water in Aït Benhaddou


Ait Benhaddou Ksar (Fortified City)

Ait Benhaddou Ksar (Fortified City)


Karolina at Ait Benhaddou

Karolina at Ait Benhaddou

Ouarzazate är den största orten i området på denna sida atlasbergen. Även här finns förstås ett Kasbah men i övrigt imponerar inte orten. Vi käkade gott och såg till att få en god natts sömn innan vi nästa dag åkte vidare söderut. Nu har vi huvudbergskedjan, bakom oss och med den även nästan all grönska och växtlighet. Nu är vi på bergskedjans "baksida", på denna sida faller ytterst lite nederbörd och det märks tydligt. Det är inte långt kvar innan Saharas oändliga vidder tar över landskapet helt och ju längre söderut vi kommer desto mer ökenlikt blir landskapet. Under loppet av två dagar bevittnar vi ett fascinerande naturskifte när vi färdas längs Draa dalen. Innan öknen tar över helt så möter vi dock först Anti-Atlas, en bergskam som tillhör Atlasbergen men är separerad från huvudryggen. Detta är en häftig bergskedja på alla sätt och vis. Bäst illustrerat i bilder tror jag så håll till godo.

Jebel Kissane

Jebel Kissane


Draa valley

Draa valley


Draa river

Draa river


Dusk, Draa valley

Dusk, Draa valley

Zagora är en av de sista utposterna innan Saharas vidder tar över helt. Byn var länge känd för klassiska vägskylten "Tombouktou 52 Jours" (Timbuktu 52 dagar), en brutal påminnelse till de nomader som vågade sig på att korsa Sahara denna vägen till kamelrygg. Skylten är tyvärr borta men lokala krukmakare har gjort egna kopior som dom använder för att locka kunder. Karolina köpte lite porslin och vi passade även på att se hur produktionen gick till. Några mil söder om Zagora ligger Tamegroute, vår slutstation och här gjorde vi ett försök att stilla vårt sug efter sanddyner. Tinfou dynerna ligger här men visade sig vara en besvikelse. Två små dyner som var upptrampade av de turister som klättrat längst dem under veckan. Inte direkt imponerande men naturen i övrigt var å andra sidan värd trippen bara den. Efter detta vände vi hemåt längst samma väg och några dagar senare var vi tillbaka i Europa. Alltid tråkigt att avsluta en härlig semester men att återvända till ett nollgradigt Göteborg i början på Januari är ovanligt surt. Äsch, jag klagar inte, bara att börja fundera över vart nästa resa kommer gå. Jag vet inte själv ännu men i vanlig ordning så kommer det nya inlägg till sommaren när det är semestertider på nytt.

Författat av hammarn 12:49 Arkiverat i Marocko Tagged mountains africa morocco marrakech backpacking atlas ait_benhaddou ouarzazate zagora agdz anti_atlas Kommentarer (0)

(Inlägg 1 - 1 af 1) Sida [1]