Inlägg om jiuzhaigou

Efter några dagar i Chengdu när jetlagen lagt sig så började jag röra mig västerut. Planen var att ta mig till Xining för att därifrån ta tåget till Lhasa i Tibet. Sträckan mellan Chengdu och Xining är dock allt annat än en ren transportsträcka, vägen går längst utkanten av den tibetanska högplatån så miljön var något extra. Dessutom tillhör området historiskt sett Tibet vilket verkligen märks genom alla buddistiska kloster, nomadliv mm längst vägen.

Första riktiga stoppet på vägen till Xining var dock Nationalparken Jiuzhaigou. Okänd för dom flesta i väst men jättekänd i Kina. Också denna ett världsarv och ska jag kort sammanfatta min erfarenhet av Jiuzhaigou så är det ett otroligt vackert område som tyvärr är alldeles för populärt i Kina och drar till sig horder med inhemska turister under sommarmånaderna.

Jiuzhaigou består av 3 dalgångar längs vilka man kan vandra på väl preparerade stigar. Längs upp i dalen når man över 3000 meter och det går bussar upp och ner hela dagen. De flesta kineser tar bussen från morgonen längst upp och går sen tillbaka tills dom blir trötta och hoppar på bussen tillbaka.
Jag körde samma upplägg dag 1 men folkmassorna fick mig att ändra strategi till dag 2 då jag istället gick hela vägen upp också. Nackdelen är att man då missar morgontimmarna uppe i dalen och de mest populära platserna ligger högt uppe i dalen och är inte lika fotogeniska mitt på dagen. Jag tycker dock det var värt det för man får åtminstone 3h i lugn och ro innan man når de platser bussarna går till.

Förutom att dalgångarna i sig är vackra så finns det specifika platser som attraherar mest folk. Till dessa hör vattenfallen vid Nourilang, Pearl Shoals,Mirror lake och Arrow Bamboo lake. Bilderna nedan talar för sig själva hoppas jag. Det som slog mig mest med denna plats förutom mängden turister var dels hur klart vattnet var, vissa sjöar i norrland har samma häftiga egenskap men här gällde det hela parken som är enorm och består av mängder av sjöar och vattendrag. Dessutom så verkade vattnet ibland röra sig helt fritt längst dalgångarna, dvs inte i förutbestämda fåror som formar bäckar utan det kändes ibland som att det flödade vitt och brett genom skog och buskage vilket skapade en häftig miljö att vandra genom.

Efter 3 dagar i Jiuzhaigou var jag dock mätt och fortsatte resan västerut. Det var nog tur det för min del för bara 2 veckor senare rapporterades om en stor jordbävning i området.