Inlägg om damaraland

Turen till Sossusvle var visserligen lyckad men Namibias vildmark upplevs bast pa egen hand, i eget fordon. Sagt och gjort, jag raggade tag pa en hyrbil, en Nissan Patrol, 4WD, utrustad med dubbla reservdack och dubbla tankar och bokade den i nio dagar. Pa vag ut ur Windhoek stannade jag forst till for att hyra talt, gasolflaska och kokplatta sedan ett snabbt stopp pa Pick N' Pay for att kopa lite proviant och ett sexpack innan jag rullade vidare. Lagom till att jag lamnar Windhoek borjar jag vanja mig vid vanstertrafiken, forutom att jag tenderar att sla pa vindrutetorkaren varje gang jag ska svanga vanster forstas...

Jag foljer Trans-Kalahari Highway vasterut mot kusten till en borjan. Fin asfalterad vag men det kommer inte vara lange. Innan jag nar kusten tar jag av norrut, har tar grus och sandvagarna vid och forst nu borjar jag fa nytta av mitt monster till bil. Bara nagra mil senare dyker Spitzkoppes toppar upp pa horisonten. Bland dessa sandstensformationer spenderar jag ocksa den forsta natten pa en "community campsite". Morkret faller redan vid 19 tiden och darefter ar det becksvart. Endast den imponerande stjarnhimlen ger ifran sig lite ljus. Dagarna framover kommer att styras av solens upp- och nedgang. Tidiga kvallar och mornar med andra ord. Afrika ar markligt nog den enda kontinent dar jag utan problem pallrar mig ur sangen innan 7.

Spitzkoppe at sunrise

Efter en god natts somn, en kopp kaffe och en macka sa ar jag tillbaka bakom ratten pa vag norrut. Sandstensformationerna bakom mig fargas roda i morgonsolens sken innan vagdammet sakta suddar ut konturerna.

Norrut vantar Damaraland. Ett glesbefolkat okenomrade som ar hem till Damarafolket. Deras sprak innefattar ett antal klick-ljud och ar harligt att lyssna pa. (Framforallt till skillnad fran Afrikaans som ju ar beslaktat med hollandska, usch!) I Damaraland hade jag forhoppningar om att fa syn pa en eller annan okenanpassad elefant men de holl sig utom synhall, endast farsk spillning och spar vittnade om deras existens. Andra djur dok dock upp med jamna mellanrum, springbok, vartsvin, rovfaglar och strutsar for att namna nagra.
Vagen ar forvanansvart bra, visst det ar grusvag och bitvis ratt ojamn sadan men tack vare att det nu ar torrperiod ar det inga som helst problem att ta sig over de sma rannilar som vissa tider pa aret ar helt omojliga att traversera. En ovantad hojdpunkt i Damaraland var "Petrified Forest", en samling tradstammar som efter 220-260 miljoner ar under mark forstenats och nu poppat upp till ytan mitt ute i ingenstans i nordvastra Namibia. Notera tidsperioden, dessa trad vaxte alltsa under den tid da Pangea formades! Detta nagonstans i nuvarande centralafrika, med tiden och formodligen oversvamningar har de transporterats hit. Jag tankte lagga in lite foton pa traden men nu nar jag tittar pa dem ser de ut som helt vanliga tradstammar, det syns inte att de ar av sten sa jag tror jag skippar det De ar dock fascinerande att undersoka och kanna pa. "Stenstammarna" har detaljer som bark, kvisthal och arsringar intakta, bara numera utav sten. De storsta ar dessutom over 35 meter langa! Pa det hela taget en mycket marklig syn...

Damaraland landscape in morning fog

Damaraland

Victim of the roads, Damaraland

Looong straight roads

Efter att ha overnattat i omradet sa fortsatte jag vidare norrut. Norr om Damaraland ligger Kaokoveld, regionen mest kand for sina invanare, Himba folket. Alla har formodligen sett bilder pa Himba folket, de gestaltas flitigt och far ofta (atminstone bildligt) representera Afrikas typiska "staminvanare".

Shy Himba boy

Himba family warming by the fire

Himba girl

Himba woman

Jag stannar i Opuwo over natten, regionshuvudstad men i sjalva verket inte mycket mer an en lang huvudgata. Det ar en fargrann blandning av folk pa gatorna, halften Himba, halften Herero samt en och annan vasterlanning som sticker ut. Overnattar pa en camping pa en kulle ovanfor staden med fantastisk utsikt over nejden.

Sunset, Opuwo

Nasta dag kor jag tidigt vidare norrut, mot Epupa. Tidiga morgnar blaser det ganska kraftigt och kombinerar man detta med den okenomgivning jag befinner mig sa ar det inte svart att forestalla sig vad som hander. Nar jag lamnade Opuwo kunde man knappt se tva bilar framfor sig. Staden var inbaddad i sand, sand som invarderar allt. I mitt fall klader, talt, kupe, flak, har och oron. Det finns inte ett skrymsle i bilen som inte sanden natt. Ingen ide att duscha i detta klimat, tar 15 minuter innan man ar tackt av sand igen.

Epupa ar ett litet samhalle men en uppiggande oas i den annars till synes oandliga oknen. Det ligger sa langt norrut man kan komma i Namibia, pa gransen mot Angola. Epupa kantas av grona palmer, rejala trad, riktig gronska, allt detta tack vare Kunenefloden som rinner langst den Namibisk-Angolska gransen. Det ma vara en oas men det var ocksa ett ordentligt trakigt samhalle. Jag kunde inte ens fa tag pa en kall ol pa kvallen vilket cementerade mitt beslut att rulla vidare en dag tidigare an planerat.

Epupa Falls

Epupa Falls campsite

Eftersom jag inte tar mig langre norrut sa atervander jag till Opuwo. Nar jag ska till att aka far jag en forfragan fran en kille som bor i en narbelagen by. Tydligen har en pojke i hans by brutit armen och han skulle vilja ha skjuts in till stan (Opuwo) for att kunna ta honom till en lakare. Visst, varfor inte, jag har plats och ska anda at det hallet sa givetvis skulle jag ta dom lovade jag. Riktigt sa enkelt ar det dock inte har i Himbaland. For att de ska kunna betala for lakarbesoket maste tre getter med som ska saljas pa marknaden och for att transportera djur over provinsgranser sa ska papper fyllas i, det ska inspekteras och stamplas och allt vad det var. Efter ett bra tag kunde vi dock i alla fall ge oss ivag. Jag, tva vuxna namibier, tre getter och en 5-6 arig pojke med bruten arm.

Getterna fick plats pa flaket, vilket darefter sag ut ungefar som man kan forvanta sig efter att ha transporterat tre getter i fyra timmar. Undrar vad hyrfirman kommer saga? Det ar ju enkelt att ta bort eventuella visuella bevis pa att det varit getter pa flaket men hur blir man av med lukten? Var far man tag pa ett jumbopack wunderbaum i nordvastra namibia tro?
Ja, fyra timmar i bil till narmsta lakare forresten, det sager en del om avstanden och hur isolerad man ar har uppe!

Unexpected passengers

Nar jag sasmaningom lamnar Opuwo igen ar det for att ta mig mot sydvast, mot Etosha, med siktet installt pa lite klassisk safari innan jag maste tillbaka till Windhoek med bilen. Mer om detta senare.