Stränder suger

Hög tid av lägga in det sista inlägget från sommarens resa i Madagaskar.

Tidigare inlägg har i första hand behandlat de första 2 veckorna med flodturen och Tsingy samt de besök jag gjorde i landets fantastiska nationalparker.
Jag har dock utelämnat perioden direkt efter Morondava, den slappa strandorten där gruppresan avslutades och vi fortsatte för egen maskin.

Efter ett par dagars välbehövlig vila så tog jag en taxi-brousse (kollektivtrafik i minibuss) tillbaka in till det centrala höglandet och Antsirabe. Dessa taxi-brousse resor var många gånger en behållning och just denna resa var fantastisk. Madagaskar har som så många andra afrikanska länder en stark musiktradition och mycket riktigt bra och medryckande musik. Taxi-brousse förarna har ofta lysande smak och hela bussen sjunger gärna med, gammal som ung. Antsirabe är en trevlig stad, vackert belägen i bergen och fylld med färgglada Pousse-Pousse (bokstavligen Push-Push, dvs taxi som drivs av handkraft).

Pousse-Pousse in Antsirabe

I Antsirabe så mötte jag återigen Wendy som jag tidigare paddlat med, hon hade hyrt en bil så jag åkte med henne vidare söderut till Fianarantsoa, många väljer att fortsätta söderut längst RN7 men för mig lockade bergen mer så jag stannade i Fianarantsoa och anlitade en guide för att ta mig ännu högre upp i bergen till Andringitra Nationalpark.
Andringitra är en otroligt vacker plats, bergslandskap när det är som bäst, jag ämnade bestiga Peak Imarivolanitra, Madagaskars näst högsta topp med sina 2658 meter över havet. Givetvis så hoppades jag också på en vacker vandring på vägen dit och tillbaka.
Tanken var att gå i en slinga som börjar i Namoly dalen och för att ta sig till utgångspunkten där nationalparken börjar så krävs 4WD upp längst dalen. Väl framme vid parkgränsen så började vi vandra uppåt för att slå upp tälten vid foten av Andringitra massivet. Natthimlen på denna sida av klotet är magnifik men synen som möter en när man kliver ur tältet på morgonen är inte dum den heller. Småkallt var det dock då tältplatsen låg på 2000 meters höjd och marken var vit av frost på morgonen.

The milky way, Andringitra NP

Chilly morning at Andringitra

Andringitra massif at sunrise

Nästa dag var det dags för själva toppbestigningen, sjukt jobbigt men inget komplicerat, det enda som krävs är lite flås vilket jag dessvärre saknar nu för tiden. Toppen kallas "The roof of Madagascar" och väl uppe är det enkelt att förstå varför. Från toppen har man milsvid utsikt åt alla håll, hela låglandet åt öster som tidigare varit skymt av de höga topparna breder plötsligt ut sig under oss.
Förutom vackra vyer så bjuder Andringitra på en hel del intressanta djur och kanske framförallt rovfåglar, att fånga en tornfalk på bild är inte det enklaste men här är ett försök.

Kestrel, Andringitra National Park

View from the top of Peak Imarivolanitra (2658 m)

Vägen ner går via Tsaranoro dalen, också den fantastiskt vacker och 3:e dagens vandring var kanske höjdpunkten på hela trekken. Med mig hade jag min guide Christine som tyvärr inte pratade engelska men likväl var väldigt pigg på att berätta historier om platserna vi passerade. Lyckligtvis hade hon med sig en kille som höll på att utbilda sig till att bli guide, han var runt 16 år och kunde åtminstone lite engelska så han fick agera tolk. Hela trekkingen var alltså en sorts "guidad tur" (även om jag själv förstås valt längd, rutt osv) och i nationalparkerna i Madagaskar måste man ha guide med sig. Det har jag i och för sig inget emot men det är alltid lika intressant att se hur såna här turer utformas, det är inte första gången jag blir förvånad direkt. Förutom att jag då alltså hade två guider med mig så fanns bärare som bar väskan och kockar som lagade 3-rätters måltider varje kväll. Det är första gången jag har fått pommes frites på en campingtripp och friterad banan i chokladsås till efterrätt, inte så dumt men lite onödigt avancerat kan jag tycka...

Guides around the camp fire

Andringitra guide Christine

Tsaranaro Massif

Turen avslutades längst ner i Tsaranoro dalen där guiderna lämnade för att återvända och jag installerade mig på det fantastiskt vackra Camp Gatta. En flock ringsvanslemurer som underhållning och en restaurang som återigen överraskar med ypperlig nivå på maten.
Sammanfattningsvis håller trekkingen i Andringitra världsklassnivå. Det absolut bästa med denna vandring är att det är så få andra turister som hittat hit, första natten var vi helt själva vid tältplatsen, nästa dag dök några fler upp men i det stora hela känns det som man har hela nationalparken för sig själv.

Nästa morgon återvände jag till Fianarantsoa i bil, spenderade en natt där innan en lång bussresa tillbaka till Antananarivo tog vid. Visst, bussresorna 'r ofta underhållande men de bör hållas till under 12 timmar och helst undviker jag att åka nattetid...
Detta var ungefär en vecka innan flyget gick hem och de sista dagarna spenderade jag i Andasibe med att leta lemurer det kan ni läsa mer om i mitt förra inlägg.

Madagaskars unika djurliv var en stor anledning till att jag nu befinner mig har. Tack vare Madagaskars langa isolering fran omvarlden har en unik flora och fauna skapats har. Det finns gott om nationalparker och reservat i landet som erbjuder besokare en glimt av detta och jag passade forstas pa att besoka nagra hojdpunkter. Detta inlagg ar i stora drag en sammanstallning av de naturupplevelser jag haft under min tid i Madagaskar. Manga av bilderna nedan ar fran Andasibe omradet bara nagra timmar oster om Tana. Dar spenderade jag 4 blota dagar (regnskog) innan jag till slut fick nog av regn, fukten tog sig overallt efter ett tag, blev svarare och svarare att halla kameran nagorlunda torr, fick till slut se mig besegrad av fukten men han ta nagra bilder de forsta dagarna atminstone.
Alla som ar nagorlunda intresserade av Madagaskar och/eller djurliv bor for ovrigt se BBCs naturdokumentarserie "Madagascar", mycket bra!

Att studera djurliv i Madagaskar skiljer sig avsevart fran kontinentens safariupplevelser. Till att borja med finns det inga djur storre an en liten hund pa madagaskar (hmm, med undantag for kossor, zebu och krokodiler forstas, och en massa annat som bor under ytan...). Det ar med andra ord ofta svarare, man ar mer beroende av bra guider vilket det lyckligtvis finns gott om. Samtidigt sa blir det mer av en upplevelse nar man val hittar vad man letat efter. Lemurerna ar onekligen en favorit, harliga varelser som ar klart underhallande att iaktta. Finns en uppsjo arter spridda over landet med varierande beteenden och utseenden varav manga ar nattaktiva som man kan skymta pa promenader nattetid.
Den kanske allra mest fascinerande lemurarten att beskada ar Indrin, den storsta av dem alla. De laten de astadkommer nar de kommunicerar med varandra ar nagot alldeles extra. Det hors upp till 3 km over regnskogen och nar man star alldeles bredvid ar det oronbedovande. Jag spenderade manga morgnar i min bungalow i Andasibe lyssnandes till Indrins rop. Att sedan kunna besoka dessa djur pa nara hall i Mitsinjo parc ar en upplevelse fullt i par med gorillatrekking i min mening.
Det upptacks fortfarande nya arter i Madagaskar och att som turist kunna aka ner och i Ramonafana nationalpark fa besoka Hapalemur aureus (Golden Bamboo Lemur) som upptacktes sa sent som 1987 ar ganska haftigt.
Sen har vi forstas ringsvanslemurerna, ja precis, de som forekommer flitigt i den animerade filmen Madagaskar. Latt att forsta varfor de ar populara, de lever i storre grupper och det ar full fart, inte helt olikt att iaktta babianer vilket ju sallan blir langtrakigt. Camp Catta strax utanfor Andringitra nationalpark ar en bra plats for att fa en skymt av dessa lemurer.

Indri, Mitsinjo Park

Indri close up, Mitsinjo Park

Diademed Sifaka

Ring-Tailed lemurs in front of the Tsaranaro Massif

Ring-Tailed lemurs, Camp Catta

Seated Ring-Tailed lemur, Camp Catta

Red-fronted lemur

Lemurer ar forstas inte det enda intressanta, personligen gillar jag kameleonter, geckoodlor och andra reptiler. Den fantastiskt vackra Parson's Kameleont ar en av varldens storsta kameleonter (finns exemplar pa upp emot 70 cm) och forekommer endast i ostra madagaskars regnskogar. Gecko odlor sa valkamoflerade att de ar nast intill omojliga att fa syn pa aven nar man stirrar ratt pa dem. Aven om manga arter ar sma sa finns det relativa undantag, Parsons kameleont ar ett exempel, den attraktiva kometmalen ett annat, storre an en handflata... Har aven sett jattekackerlackor stora som en knytnave.

Comet Moth

Parsons Chameleon

Leaf-tailed Gecko

Small shortnose Chameleon

Det varierade klimatet och landskapet gor att varje nationalpark kanns unik. Ramonafana och Andasibe/Mantadia i oster bjuder pa primar saval som sekundar regnskog, i vasta Madagaskar ar det tvartom torrt varre och Kirindi med sin torra lovskog erbjuder en helt annan upplevelse och an langre soderut overgar landskapet till regelratt oken. Nu ar 5 veckor inte pa langa vagar tillrackligt med tid for att se hela Madagaskar, jag far noja mig med de mer centrala delarna for denna gang.

Jag anlande till Antananrivo (Tana) nagot forsenad och utan bagage. Pa over 200 flygningar sa hade jag fram till forra aret aldrig blivit av med bagage under en flygning. Senaste aret har det hant 4 ggr, har bagagehanteringen blivit samre pa sistone eller ar det bara min tur som sinat?

Inom 48h hade iallafall Air France fixat fram vaskan och jag som redan trottnat pa Tana borjade genast rora mig soderut. Tana ar inte en sarskilt inbjudande stad, fororenad, fattigt, hard trafik osv. Den har visserligen sina fordelar men det aterkommer jag till senare.

Nu hade jag istallet siktet installt pa Tsingy de Bemaraha, en nationalpark i vastra Madagaskar som ligger ordentligt bokigt till. Egentligen ar det val snarare infrastrukturen som brister, Madagaskar kan stoltsera med de samsta vagarna jag sett vilket gor att omvandligen stracka->tid kan bli mycket intressant. Det ar fullt mojligt att ta sig till Tsingy enbart med hjalp av 4x4 men det lat lockade att dela upp resan och ta en del i pirogue (Urholkad kanot). Sista biten behovs dock 4x4 och for att komma undan till en rimlig kostnad sa anslot jag till en grupp bestaende av i huvudsak fransman men aven ett schweiziskt par och en tjej fran Australien.

Vi spenderade 3 dagar pa floden, inte fullt sa slott som det kanske later. Sov pa stranden i talt, uppstigning fore soluppgangen och langa dagar, aven om vi forstas inte var tvungna att paddla sjalva sa fanns det ett antal extra aror och eftersom det inte finns overdrivet mycket annat att ta sig for sa blev det en del paddling anda. Sen gar det inte direkt att sova i kanoterna trots att vi satt valdigt bekvamt. Problemet lag i att sa fort kanoten tiltar lite sa far man den skona kanslan av att man faller varpa man direkt blir klarvaken...
Vi sag nagra kameleonter, ett par krokodiler och en hel del faglar, fick aven se de forsta lemurerna under ett lunchstopp men endast pa avstand.
Storsta behallningen i min mening ar att se livet runt floden genom befolkningen i alla byar vi passerade, byarna langst floden gar endast att na via just floden, det finns inga vagar som ansluter dem med omvarlden. Barnen ar forstas omattligt intresserade av oss vita eller vahaza (uttalas "vazza") som det heter pa malagassy.
Det har omradet sags ocksa vara det varmaste i Madagaskar med temperaturer pa runt 30 grader. Lagg till detta reflektionerna fran vattnet och det blir varmt sa det forslar. Da ar det anda midvinter har nu, galet!

Pirouge ferry

Young paddler, Tsiribihina

Tomorrows dinner

Chameleon

Crocodile, Tsiribihina

Sunrise, Tsiribihina

Sunset, Tsiribihina

Tsiribihina landscape

Nastan framme vid havet sa bytte vi ut kanoterna mot 4x4. Vi icke-fransktalande fick en egen bil (och engelsktalande guide) och efter en intressant farjetur over floden sa overnattade vi den natten i Belo-Sur-Tsiribihina i hotell.

River crossing, Tsiribihina

Nu var det bara sista biten kvar till Tsingy, dvs ca 10 mil vilket tar nastan 5 timmar, galet dalig vag alltsa.
Tsingy ar ett UNESCO varldsarv och bestar av en stor yta kalksten som for miljoner ar sedan utsattes for syrarikt regn fran vulkanisk aktivitet som da forsigick mitt pa on vilket skapat detta markliga spetsiga stenlandskap. Aldrig sett nagot liknande och tack vare ett intrikat system med kablar, broar och grottor (via ferrata) far man som besokare en bra overblick over omradet.

Small Tsingy at sunset

Kai at Big Tsingy

Big Tsingy landscape

Tsingy landscape close up

Giant Beans, Bekopaka

Efter att ha besokt bade "stora" och "lilla" Tsingy sa sov vi ytterligare en natt i Bekopaka i talt for att nasta morgon tidigt aka vidare soderut. Vi hade ca 20 mil framfor oss vilket tog en hel dag, framat kvallen nadde vi den beromda "Baobab Alle", detta var den sista anhalten for gruppresan och vi var langt ifran den enda gruppen som anslot lagom till solnedgangen, mer turister samlades har an jag tidigare sett under hela min vistelse. Det var en nog sa trevlig solnedgang och Baobab traden ar ju lite speciella men det var skont att fa kliva av gruppresan och fortsatta pa egen hand, Vi blev avslappta i Morondava pa kusten, en loj strandort dar det inte hander mycket, perferkt stalle att ladda batterierna och klura ut nasta etapp.

Baobab Alle at sunset