Resebloggar från Travellerspoint

Georgien

Tusheti

Himmelriket för en lat äventyrare

sunny 25 °C
Se Kaukasus 2010 på hammarns karta över resan.

Sent om sider kommer så ett sista inlägg från Georgienresan.
Efter allt slappande och vindrickande var det hög tid att bege sig upp till bergen igen, siktet var inställt på Tusheti, ett bergsområde norr om Kakheti som gränsar mot Dagestan i öster och Tjetjenien i norr. De isolerade dalgångarna i Tusheti kunde fram till 1978 endast nås med hjälp av hästar eller genom att helt enkelt använda fötterna. 1978 byggde Sovjet en väg som anslöt Tusheti och Kakheti vilket är samma väg som jag och Karolina nu använder oss utav. Numera är dock näst intill ingen längre permanent bosatt i Tusheti. De har istället flyttat ned till vinregionen Kakheti men många återvänder varje sommar till deras bostäder i bergen för att njuta av den svala luften, ta emot de turister som hittar hit och tar med sig boskapsdjuren upp på sommarbete. Med vägbygget följde även elektricitet men den försvann igen i början av 80-talet och Tusheti är fortfarande till stor del utan elektricitet. Något som är ganska skönt när man är här som turist kan jag själv tycka. En och annan större stuga har dock egen generator, främst de som inriktar sig på turister förstås.

Även om det som sagt numera finns en väg till Tusheti är det inte direkt tal om någon flerfilig motorväg. Det krävs fyrhjulsdrift för att ta sig över det hisnande Abano Pass (2917 m) överhuvudtaget och det går ingen lokaltransport utan man får hyra en jeep med förare. Det går förstås att köra själv också om man vill men jag skulle knappast ge mig på det...

Den första byn man når efter passet är Omalo och där lämnade vi också vår chaufför och övernattade hos en trevlig familj. Middag, sömn samt lite planering var det enda vi hann med den kvällen dock. Nästa morgon siktade vi på att vandra norrut, längst en dalgång och via ett antal byar. Frukosten icke att förglömma, ordentlig georgisk mat och givetvis serverad med ett glas cha-cha (hemgjord sprit). Eftersom vi inte var självförsörjande (tog inget tält eller spritkök med oss) så kändes det bekvämast att hålla sig till dalen och därmed alltid vara i närheten av byarna. Vandringen var lätt och rätt odramatisk. Landskapet var imponerande men inte på samma nivå som i Svaneti. De högsta topparna i området förblev skymda bakom det böljande skogstäckta bergslandskapet. Naturlivet imponerade dock på mig, framför allt fågellivet; örnar, gamar och andra bevingade rovdjur kryddade vår vandring. Efter sisådär en halv dags vandring nådde vi Dartlo, nästa by längst dalen och där beslutade vi oss också för att övernatta.

Dartlo har en imponerande siluett och något som utmärker alla byar i området är stenhusen med deras skiffertak. Ofta toppas byarna av spektakulära vakttorn där de äldsta härstammar från 1100-talet.

Dartlo Village, Tusheti

Dartlo Village, Tusheti


Kvelo Tower

Kvelo Tower

Kanonmat serverades som vanligt av vår värdfamilj och den Georgiska maten är verkligen en höjdare. Lätt, fräscht och vällagat vart man än vänder sig. I Tusheti serveras dessutom landets bästa (i min mening) Khachapuri, vilket är delikata ostfyllda bröd. De varierar i utförande mellan olika landsdelar och just i Tusheti var de tunna och något mindre bastanta än i övriga landet, dessutom finns här landets godaste ostar att tillgå. Den goda tillgången på färska mejeriprodukter i bergen är något jag uppskattar, den ost, mjölk och yoghurt från kossor, får och getter som betar i närområdet är purfäsk och riktigt god.

Karolina, dinner in Dartlo

Karolina, dinner in Dartlo

Från Dartlo vandrade vi nästa dag vidare, via Kvano till Dano där vi stötte på patrull. En äldre herre bjöd in oss på "fika". Något som i denna del av världen innebär ett fulldukat bord med mat och gott om vin och cha-cha. Givetvis tackade vi ja och tack vare Karolinas språkkunskaper (ryska i detta fall) så hade jag även för omväxlings skull gott utbyte av pratstunden. Annars har jag ju som bekant de senaste åren av någon underlig anledning haft en förkärlek för resmål med obegripliga lokala språk. Skönt att slippa gestikulera och gissa för en gångs skull. :)

Old man in Dano

Old man in Dano

Det är områden som just Tusheti jag som "lat äventyrsresenär" älskar, det är inte bara en natur- och vildmarksupplevelse utan i varje by blir man inbjuden, ofta vid flera tillfällen, på mat och dryck och allmänt umgänge. Efter att ha mättat våra magar vandrar vi (något vingligare) vidare och samma procedur upprepas i nästa by. Att se tillbaka på en dag i Tusheti kan innebära att man spenderat 10 timmar från start- till slutdestination och ändå har man bara avverkat 8 kilometer :) Vi tog oss i alla fall till slut fram till Chesho, platsen för vår nästa övernattning.

Från Chesho gick vi norrut till den sista byn i dalen innan den Tjetjenska gränsen. Girevi som den heter kan stoltsera med ett av de mest imponerande vakttornen i Tusheti och nu börjar även naturen anta ett mer dramatiskt utseende.

Watch tower in Girevi

Watch tower in Girevi

Vi stannade dock bara några timmar i Girevi och vände snart tillbaka till Parsma som ligger mitt emellan Girevi och Chesho. I Parsma skulle det nämligen hållas en festival nästa dag som vi absolut inte ville missa. För första gången i Tusheti fick vi även lite problem med att hitta boende. Många georgier var ditresta för att besöka festivalen så det var lite ont om lediga sängplatser. I Georgien löser sig dock alltid sådant, människorna är fantastiskt hjälpsamma och till slut fick vi bo i det ännu inte öppnade hotellet i byn. Fantastisk upplevelse och vi hade ett helt hotell för oss själva, ett väldigt vackert beläget hotell byggt helt i trä dessutom, magiskt!

Hotel, Parsma

Hotel, Parsma

Tusheti kryllar av festivaler denna årstid, varje by hedrar "sitt" helgon under sensommaren. För just Parsma så är det St. George (ja precis, St. Göran på svenska, han med draken) som ska äras. Festivalen skulle börja nästa dag vid 2-tiden så vi begav oss mycket spända dit. Det första vi insåg var att den var uppdelad, männen för sig och kvinnorna för sig. Jag begav mig upp till männens tillhåll, nämligen byns Khati, (helgedom på svenska) som är dedikerat till byns helgon, alltså St. Göran i detta fall. Det visade sig dock inte helt enkelt att ta sig dit. Män vaktar helgedomen med träpåkar så man måste springa förbi dessa och utstå en del slag under resans gång, tog över en vecka innan blåmärkena på låret lagt sig och då var dom ändå snälla mot mig som turist :) Väl där välkomnas man med tre snapsar cha-cha och får ta del av delikatesserna från grillen.

Beatings with wooden swords, festival in Parsma

Beatings with wooden swords, festival in Parsma


Meat in the mens corner, festival in Parsma

Meat in the mens corner, festival in Parsma

Efter ett tag så var det dags att samlas, såväl män som kvinnor, för den stora middagen. Långa bordsdukar var utlagda på gräset som skapade ett antal artificiella "långbord" och kvinnorna kom in med maten de förberett allt eftersom. Givetvis en utsökt måltid och framförallt vinet flödade denna dag. Det hela var en väldigt minnesvärd och speciell upplevelse. Sång och dans förekom förstås också och stämningen var lysande. Festivalen avrundades med att de mest kompetenta ryttarna gjorde upp på hästryggen.

Dancing and dressing up, festival in Parsma

Dancing and dressing up, festival in Parsma

Dinner, festival in Parsma

Dinner, festival in Parsma

Vi begav oss därifrån på kvällen för att ta oss tillbaka till Chesho varifrån vi gjort upp med vår förare att möta oss nästa morgon för att ta oss tillbaka ner till Kakheti. Vi tog oss sedan raskt vidare till Tbilisi samma dag eftersom jag skulle flyga hem nästa morgon. Ett abrupt slut på en fantastisk semester och jag har på känn att detta inte var sista gången jag besökte Georgien. Just Tusheti tillhör mina absoluta favoritresmål och är ett ställe jag lan rekommendera varmt till alla likasinnade.

Nu är det hög tid för mig att återgå till arbetet men så fort jag har något intressant att berätta om mina resor så återkommer jag förstås här.

Författat av hammarn 11:26 Arkiverat i Georgien Tagged backpacking Kommentarer (0)

Kakheti - Bland vingårdar och kloster

sunny 28 °C
Se Kaukasus 2010 på hammarns karta över resan.

Efter att ha vilat upp mig några dagar i Tbilisi och mött upp med Karolina, den tjeckiska jag träffat tidigare i både Tbilisi och Mestia och som jag kommer att resa med ett tag framöver, så bestämde vi oss för att åka vidare till Signaghi. Signaghi ligger två timmar öster om Tbilisi mitt i Kakheti, georgiens vindistrikt. Georgien är vinets ursprungsland och här har vin producerats i över 8 000 år! Vinet har en helt annan karaktär än det franska vi är vana vid. Det är fruktigare och ofta sötare, åtminstone det röda vinet. Jag som normalt inte är någon större vindrickare uppskattade dock det georgiska vinet. Vet inte om det berodde på omgivningen eller smaken men det spelar mindre roll. Förutom vin så produceras även stora mängder konjak samt chacha (Det typiska georgiska eldvattnet som finns överallt i landet och är gjort på restprodukter från druvor. Liknar inte vår vodka alltså utan mer Slibovice från centraleuropa).

Var och varannan person i Kakheti odlar sitt eget vin eller har en släkting som gör det och befolkningen är riktiga livsnjutare. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av området då ingen av oss hade någon kunskap om området sedan innan. Lilla Signaghi var dock en väldigt överraskning, byn (ca 2000 invånare) ligger på en kulle och bjuder på fin utsikt över Alazanidalen och dess täcke av vinodlingar nedanför. Byn är omgärdad av en stadsmur och fick mig att associera till Dubrovnik eller kanske någon italiensk pittoresk medelhavsstad snarare än de i övrigt så grå och betongtunga georgiska städerna. Innanför muren finner man kullerstensgator, träbalkonger och vita fasader, den georgiska staten har nyligen lagt ut stora summor på att restaurera byn för att attrahera turister och göra den till Kakhetis turistort nummer ett. Så länge det görs smakfullt och så länge det inte är fler turister än dem vi stötte på så har jag inget emot det hela. (Det värsta med turism är ju trots allt alla jäkla turister...)

Gata i Sighnaghi

Gata i Sighnaghi

"Happy Line" skylt, strax innan Sighnaghi. Innebörden blev klar först efter vistelsen där

"Happy Line" skylt, strax innan Sighnaghi. Innebörden blev klar först efter vistelsen där

Efter ankomst hamnade vi hos en trevlig georgisk familj och det första de gjorde var att placera oss i hammocken på verandan med var sitt glas vin. Vi behövde vila efter en lång resa lät det (i själva verket var vi bara 2 timmar från Tbilisi...) Jag klagade inte utan lät mig hänföras av det goda vinet och den fantastiska utsikten över vinodlingarna i dalen. Faktum är att vi i stannade i Signaghi i fyra dagar, jag vet ärligt talat inte riktigt vad vi gjorde där så länge, platsen är förtrollande och det kändes som att tiden stannat upp. Jag och Karolina träffade en dansk duo som bodde på samma guesthouse och det gamla ordspråket ”Lika barn leka bäst” passade väl in på oss. Vi fyra umgicks en hel del de närmsta dagarna, danskarna var som danskar är mest, glada, öppna och för det mesta berusade. :) De två var far och son där sonen var såväl författare som mentalt handikappad. Ja, enligt danska staten åtminstone, han verkade inte alltför upprörd över det hela. Fadern var gymnasielärare i politik bl.a.

Karolina och danskarna, Terass i Sighnaghi

Karolina och danskarna, Terass i Sighnaghi

Förutom att dricka och äta gott så hittade vi dock på en del i trakten också under dessa dagar. Jag och Karolina misslyckades grovt med att lifta runt i regionen. Inte för att folk inte ville stanna och plocka upp oss, tvärtom, så gott som alla bilar stannade även om de inte hade plats. Tror det hade mer att göra med att vi inte visste vart vi skulle. Märkligt kan tyckas men vi ville egentligen bara driva runt mellan olika kloster och vingårdar. Vi tänkte att lokalbefolkningen borde veta vilka platser som är bäst att besöka som turist men oj så fel vi hade. De hade ofta mindre koll än oss och även om vi fick skjuts till bl.a. ett kloster utanför Signaghi så påstod föraren att det var ett helt annat kloster än det faktiskt var. På det hela så är det otroligt svårt att lifta om man inte har en given destination så vi gav snart upp och återgick till att dricka vin i hammocken tillsammans med danskarna...

Förutom våra danska vänner var det en hel delegation israeler där också. Israeler som jag ofta träffar på resande fot tillhör inte direkt mina favoritnationaliteter. Detta av flera olika anledningar och ytterligare en dök upp i Signaghi. Israelerna där firade Shabbat vilket bland annat innebär att de inte får "ta sig för något" eller "utföra något" under dagen. Jag är inte direkt någon expert på judiska helgdagar men för den israeliska tjej som var med och som klagade över magsmärtor under dagen blev det ganska kritiskt. Hennes vänner ville inte släppa iväg henne till sjukhuset eftersom det var Shabbat och när det till slut blev riktigt akut och hon ändå var tvungen att åka ambulans till sjukhuset i Tbilisi så behövde hon omedelbart opereras. Blev aldrig riktigt på det klara med exakt vad som var fel men hon klarade sig som tur var även om det hade besparat henne en massa smärtor och problem om hon åkt till sjukhuset betydligt tidigare.

För att återgå till våra aktiviteter så gjorde vi ett nytt försök på vin/klostertripp, denna gång gjorde vi en riktig utflykt tillsammans med våra danska vänner och med Guram, farsan i familjen där vi bodde, som guide/förare.
Vår husvärd körde runt oss under dagen och i typisk georgisk stil så började vi med att provsmaka vin och konjak på en vinfabrik för att sedan bege oss till diverse kloster. Ordningen kan tyckas underlig men i Georgien är den helt naturlig....

Vinflaskor i vinfabrik, Qvareli

Vinflaskor i vinfabrik, Qvareli

Karolina och Kristen, vinprovning i Qvareli

Karolina och Kristen, vinprovning i Qvareli


Gremi castle and the Church of the Archangels

Gremi castle and the Church of the Archangels

Kovlatsminda Kloster, Gurjaani

Kovlatsminda Kloster, Gurjaani

Vi gjorde också en utflykt till David Gareji under vår vistelse i Sighnagi. David Gareji är ett klosterkomplex beläget i öknen i södra Georgien på gränsen mot Azerbaijan. Ända sedan 500-talet har munkar bott och levt på denna väldigt ogästvänliga plats. Bostäderna bestod av grottor och det är ett häftigt ställe väl värt ett besök om man är i trakten om än på tok för varmt för min del.

David Gareji Klosterområde

David Gareji Klosterområde

På det stora hela kändes vistelsen i Signaghi som en semester under semestern. Ett ställe där man kan koppla av, äta god mat, dricka vin och ha det allmänt lugnt och skönt. Varje kväll anordnade värdfamiljen en stor middag för alla gäster och borden var överfulla med mat i alla dess former. Äggplantor i valnötssås, tomat/gurksallad, kåldolmar, kyckling, potatis och mängder med andra godsaker. Dessutom bjöds det på så mycket vin och chacha som vi kunde dricka. Varje middag blev alltså väldigt långdragen och slutade ofta mer som en fest än en middag. Ett perfekt ställe att koppla av efter några ansträngande dagar i bergen och den plats i georgien som hittills överraskat mest positivt på mig!

Författat av hammarn 05:13 Arkiverat i Georgien Tagged backpacking Kommentarer (0)

Vandringar i Svaneti

sunny 31 °C
Se Kaukasus 2010 på hammarns karta över resan.

Svaneti visade sig vara ett så behagligt område att jag stannade där en vecka. Det jag sysselsatte mig med förutom att umgås med andra resenärer om kvällarna var förstas att vandra i bergen. Eftersom jag är en lat resenär har jag inte med mig tält, sovsäck, kök och liknande utrustning (något jag dock ångrar nu) utan jag fick nöja mig med en-dags turer med Mestia som utgångspunkt. Lyckligtvis finns det gott om intressanta alternativ i området och den absoluta favoriten kom att bli Coruldi Ridge. Coruldi Ridge är en kam pa 3300 meters höjd ifrån vilken man har magnifik utsikt över framförallt det väldigt närbelägna Mt. Ushba (4710m), Kaukasus drottning. Vyn fran kammen skiljer sig dramatiskt beroende på vilket håll man står vänd mot. Blickar man nedåt i dalen syns Mestia långt där nere i grönskan, snor man ett halvt varv så uppenbarar sig en helt ny värld av is, snö och sten. Vyn ar så otrolig att jag inte ens vill försöka mig pa att beskriva den närmre. Hänvisar istället till några bilder samt ett citat fran Peter Nasmyth som jag inte kan toppa:

"You look down on two huge glaciers – the Ushba Ice Fall and Chalati Glacier. The tower of Chatin Tau (4368m) rises up directly ahead like a Mt Doom – and lording above all is Ushba, now awesomely close”

Mt Chatin Tau (4368m) and the Chalati glacier

Mt Chatin Tau (4368m) and the Chalati glacier

Me in front of Mt. Ushba (4710 m)

Me in front of Mt. Ushba (4710 m)

Mt Ushba (4710 m)

Mt Ushba (4710 m)

Mestia valley seen from the Coruldi Ridge

Mestia valley seen from the Coruldi Ridge

Att ta sig dit på en dag är dock lite lurigt. Mestia där jag sov ligger på 1300 meters höjd vilket alltså skulle innebära en vandring på över 2000 höjdmeter på en dag, och man ska ju tillbaka med... Jag fuskade därför något och tog en jeep halvvägs upp men det var ändå en rätt ansträngande vandring. Mina lår brinner fortfarande, tre dagar efteråt. Dessutom navigerade jag ”lite” fel pa vägen ned vilket gjorde att jag fick ta mig ner genom ett skogsparti och den georgiska skogen består nästan uteslutande av ogästvänliga ting. Allt man rör ar vasst eller sticks. Taggar, nässlor och andra växter jag aldrig sett innan har dekorerat mina armar med små små blåsor.

En annan höjdpunkt i området är den superbt avlägsna byn Ushguli ca 45 km från Mestia. Det låter kanske inte så mycket men det tar över 3 timmar med jeep vilket skvallrar en del om vägkvalitén. Ushguli sägs vara Europas högsta bosättning med sina 2100 meter (om man nu räknar Georgien till Europa) och ligger onekligen spektakulärt till. Byn kanns mycket mer genuin än Mestia och stenhusen med sina skiffertak blandas med svantorn. Mest iögonfallande ar dock Skharamassivet som utgör kulissen for Ushguli. Mt Skhara med sina 5067 meter ar georgiens högsta berg.

Ushuli with Mt. Skhara in the background

Ushuli with Mt. Skhara in the background

Ushguli

Ushguli

I Ushguli fick jag återigen känna på den georgiska gästfriheten. Precis efter att ha ätit lunch (Kubdari vilket är en slags köttpaj, speciell för regionen) på ett café tillsammans med ett par från Berlin blev vi inbjudna att ansluta oss till dem. Det är inte lätt att ta sig ifrån ett bord med georgier överhuvudtaget och absolut inte utan att ha både ätit och druckit avsevärda mängder. På något sätt lyckades vi dock hinna med vår jeep som senare tog oss tillbaka till Mestia.

Lunch at a café in Ushguli

Lunch at a café in Ushguli

Jag grämde mig förstås fortfarande över att jag missade tillfället att flyga till Mestia. Därför gjorde jag mitt yttersta för att komma på ett flyg från Mestia istället. Mina ansträngningar gav utdelning och jag lämnade Mestia ombord ett Antonov AN-2. Jag skulle kunna skriva en mindre roman om denna flygning men eftersom jag redan gjort det vid en tidigare flygning i Tadzjikistan hänvisar jag till det inlägget istället:
http://hammarn.travellerspoint.com/33/

Jag nöjer mig med att påpeka att denna flygning, om än snarlik, var i ett mycket mindre plan, 12 sittplatser, där passagerarna sitter vända mot varandra med ryggarna mot flygplanskroppen. Antonov AN-2 började byggas 1947 och är ett tvåvingat enpropellerplan. Sträckan vi flög var endast runt 90km men det tog nästan 40 minuter. Långsamt och vingligt och väldigt lätt att bli åksjuk. Lägg därtill rejält smutsiga fönster vilket gjorde att man inte kunde njuta av vyerna lika väl som i Tadzjikistan. På det stora hela inte direkt en behaglig upplevelse men en väldigt speciell sådan. Gratis dessutom! Ja, att flyga denna sträcka som turist (eller svaneti-bo) är i det närmaste gratis. Mestia - Kutaisi kostade det mig ca 100 SEK. Georgien vill verkligen ha turister till dessa avlägsna områden.

Antonov AN-2

Antonov AN-2

Antonov AN-2 cockpit

Antonov AN-2 cockpit

Från Kutaisi tog jag mig direkt vidare till Tbilisi för att låta låren återhämta sig och planera nästa destination.

Författat av hammarn 11:52 Arkiverat i Georgien Tagged backpacking Kommentarer (0)

(Inlägg 1 - 3 af 5) Sida [1] 2 » Nästa