Resebloggar från Travellerspoint

Tadzjikistan

Östra Pamirerna

Forsatt resande längst Pamir Highway, Tadzjikistan.

sunny 18 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Var femmannagrupp fortsatte farden ut ur Wakhan Valley via Khargush Pass (4344 m) och anslot till den asfalterade Pamir Highway som traverserar pamirerna och fortsatter anda in i Kirgizistan.

P1040515.jpg
Wakhan Valley ganget (minus Axel som fotar).

Nastkommande natt spenderade vi vid sjon Bulunkul och det suverant isolerade samhallet med samma namn. De grona, frodiga och bordiga omradena langst Wakhan Valley kanns valdigt avlagsna nu och har uppe pa denna hogplata pa 3700 meters hojd ar det kargt, kallt, vindpinat och otroligt odsligt. Att det overhuvudtaget bor manniskor har finner jag fascinerande, aret runt dessutom! Bristen pa brukbar jord gor att jag har svart att forsta hur dessa manniskor far det att ga ihop. Far, nagra kossor och ett par betande yakar ar allt jag ser som kan bidra till foda. Har ar det latt att inse att Tadzjikistan ar asiens fattigaste land, ett land som dessutom drabbats hart av den globala finanskrisen. Storsta enskilda inkomstkallan (enligt vissa kallor storre an halva BNP) kommer fran Tadzjiker som arbetar utomlands och skickar hem pengar till sina familjer. Det allra mesta kommer fran Ryssland men sedan krisen borjat och Ryssland drabbats av arbetsbrist sa har manga centralasiater forlorat sitt arbete.

Har i Bulunkul verkar dock dessa bekymmer avlagsna. De fa familjer som bor har ar och har alltid varit mer eller mindre sjalvforsorjande. Just denna by ar hjalpt av att sjon har ett hyfsat stabilt fiskbestand. Faktum ar att forsta kvallen i Bulunkul bjuds vi pa torkad, friterad fisk. Harligt med lite omvaxling, det var forsta gangen pa resan jag at fisk (fem veckor sedan sist). Befolkningen i Bulunkul liksom ovriga mindre byar i omradet ar i huvudsak Kirgizisk vilket ar en effekt av de suspekta gransdragningar i omradet. Dessa kom till 1924 da Stalin skapade de kantiga landsgranserna. Detta har fatt som foljd att landerna har mycket blandad befolkning, framforallt i gransomradena. Till exempel har uzbekiska stader som Samarkand och Bukhara en stor Tadzjikisk befolkning medan omradena i ostra Tadzjikistan befolkas av Kirgiziska nomader. Befolkningen i Tadzjikistan har for ovrigt iranskt ursprung och skiljer sig darmed fran ovriga centralasien (turkiskt ursprung).

P1040450.jpg
Toalett i Bulunkul med hyfsad utsikt. Besparar er bilder fran insidan...

P1040467.jpg
Volleyball match i Bulunkul.

P1040378.jpg
Lake Bulun Kul.

Naturen ma vara karg men den faller mig i smaken. Var man an vander sig sa ser man berg i bakgrunden som ofta innehaller jarn och koppar vilket gor att de skiftar i rott och gront. Lagg till detta snokladda toppar insvepta i tunna molntacken och vykortsbilden ar fullandad. Fran Bulunkul aker vi vidare till Alichur, ytterligare en liten bosattning placerad vid ett vattendrag. En relativt handelsefattig dag foljer men det ar skont att bryta upp langre bilresor i mindre delar ibland vilket var syftet med stoppet har.

Alichur_plains.jpg
Slattlanden kring Alichur.

Efter Alichur tar vi oss an den sista strackan av var gemensamma resa, aterstoden till Murghab. Murghab ar centralort i de ostra pamirerna aven om man inte bor lasa in sa mycket i termen centralort i det har fallet. Byn har 6000 invanare och tillgang till lyx som electricitet (om an instabil), speglar (markte att jag sag ut som en tvattbjorn efter for flitigt anvandande av solglasogon), mobiltackning, gronsaker och coca-cola. Bland saker som saknades kan namnas internet, en riktig dusch och toalettstolar. Vad som daremot finns i Murghab ar en cykeluthyrare! Detta var jag givetvis tvungen att utnyttja och jag begav mig snart ivag pa egen hand mot nagra avlagsna byar och dalgangar i omradet. Cykeln var kanske inget mekaniskt masterverk men for ett par dagar borde den halla tyckte jag.

Nagra detaljer jag snart blev varse om:

  • Att cykla 10 mil pa slata norrlandsvagar ar en sak, att gora detsamma pa grusvagarna i Pamirerna pa 4000 meters hojd nagot helt annat.

  • Naturkrafterna ar obarmhartiga pa den har hojden. Solen ar otroligt stark och min solfaktor 20 var sisadar 20 for lite.

  • Det ar bara att halla tummarna for att det inte blaser upp, motvind ar inte att leka med, huga!

  • Efter 30 minuter i sadeln borjade det dessutom snoa! Vafasen, jag trampar runt i t-shirt och njuter av solen, samtidigt som jag ser vita flingor landa pa mina armar, suspekt! Slutade dock ganska omgaende lyckligtvis.

Jag trampade i alla fall vidare till Rangkul, en by inte langt ifran den Kinesiska gransen. Gransvakter hade en kontroll precis innan byn och "el commendante" som han kallade sig bjod in mig pa middag. Efter 6h i sadeln var jag vralhungrig sa det var valdigt valkommet! De dukade fram brod, te, potatis, kott (far som vanligt antog jag), gronsaker och kaffe(!). En av de basta maltiderna i Tadzjiistan vilket i och for sig kan hanga ihop med den fysiska anstrangningen som foregick malet. Halvvags in i maltiden forsoker "commendante" forklara vad for kott vi ater genom att gestikulera vridna horn med armarna.
Huh?! Ibex eller vadda?
Forst nar han visar en bild pa mobilen forstar jag vad vi ater. Tva gransvakter haller namligen fast ett Marco-Polo far i hornen. Oops!
Gott var det dock, synd bara att Marco-Polo faret ar utrotningshotat. Just tjuvjakt av gransvakter/militarer ar en av anledningarna till att stammen minskat sa kraftigt.

Efter maten rullade jag in i Rangkul, ytterligare en av dessa sma, semi-nomadiska och i huvudsak Kirgiziska byar i ostra Pamirerna. De flesta finner dem deprimerande, jag gillar dem dock. Kanske for att de paminner om Arvidsjaur. Mer troligt for att de kommer att fa Arvidsjaur att framsta som lilla Paris nar jag val ar hemma.

Rangkul bjuder ocksa pa spektakular natur. Mest iogonfallande ar det snokladda Muztag Ata (7546m) pa den kinesiska sidan. I narheten ligger ocksa tva mindre sjoar som dock var omojliga att stanna vid nagra langre perioder pa grund av aggressiva myggor (pa 4000 meters hojd, ska man aldrig slippa dem?!). Far i alla fall sova hos en Kirgizisk gubbe och nasta dag liftar jag tillbaka en bit och spenderar resten av dagen i sadeln langst Pshart Valley, en dalgang i narheten av Murghab.

P1040612.jpg
Grusvag i narheten av Rang Kul.

Basketball..Rangkul.jpg
Basketkorg, Rangkul.

Lake_Shor_Kul___1.jpg
Lake Shor Kul.

Efter att ha atervant till Murghab arrangerar jag och Axel, som ar de enda kvarvarande fran var tidigare grupp, transport till Osh i Kirgizistan foljande morgon. Tillsammans med 6 kirgizer beger vi oss ivag i en Mitsubishi Pajero. Bilen far slita ont, vagen ar dalig och tre hoga pass ska korsas innan vi ar framme i Osh. Precis innan gransen klattrar vi over den hogsta punkten langst hela Pamir Highway, Ak-Baital Pass, 4655 meter over havet. Gransovergangen gar smidigt och val i Kirgizistan belonas vi av makalosa vyer over de snokladda Pamirerna bakom oss pa den Tadzjikista sidan. Jag hade egentligen kunnat stanna langre tid i landet men ska jag hinna se atminstone lite av Kirgizistan innan hemfarden sa ar det hog tid att borja nu.

View_from_..al_pass.jpg
Vy fran toppen av Ak-Baital Pass, 4655 m.

Yaks_grazi..rt_pass.jpg
Yakar (en Yak flera Yakar?) betar pa gransen till Kirgizistan.

P1040777.jpg
Vy over Pamirerna, sett fran Kirgizistan (i narheten av Sary Tash).


Karta over ostra Tajikistan.

Författat av hammarn 00:28 Arkiverat i Tadzjikistan Tagged backpacking Kommentarer (2)

Wakhan Valley

Korsar Tadzjikistan i Marco Polos fotspar

sunny 24 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Tillbaka i civiliserade omraden (Kirgizistan) efter 2 veckor i bergen i Tadzjikistan. Ligger efter med blogginlaggen men de kommer mer frekvent fran och med nu.

Efter den spektakulara flygningen (har uppdaterat forra blogginlagget med nagra bilder fran planet) landade vi alltsa i Khorugh, centralort i Tadzjikistans massiva GBAO-district som utgor nastan halva landet. Med sina 22,000 invanare ar det dock inget stor stad men en stad som alla resanarer i trakten forr eller senare passerar.
Jag spenderade tva natter i Khorugh vilket var ganska lagom. Finns inte mycket att se i staden forutom den fantastiska omgivande naturen. Khorugh ligger pa 2100 meters hojd ligger mycket vacker omgardat av berg i alla riktningar. Staden har en schysst indisk restaurang ocksa och jag tar alla chanser jag far att ata annat an den extremt enformiga centralasiatiska maten. Khorugh har ocksa en valdigt behaglig och valskott park kantad av pil- och poppeltrad och med flertalet lekplatser. Parken ar valdigt omtyckt och popular bland lokalbefolkning saval som turister.

Bridge__Khorugh.jpg
Bro, Khorugh.

P1040086.jpg
Khorugh Park.

Khorugh utgor en bra startpunkt for fortsatt resande i den narliggande Wakhan Valley, den sceniska dalgangen som utgor gransen mellan Tadzjikistan och Afghanistan. Min plan var att ta mig till Murghob via denna dalgang. Eftersom det inte finns nagon lokaltransport i omradet vore det basta for mig som soloresenar att ga ihop med andra turister och dela kostnaderna for bil- och forarhyra. Bristen pa turister i omradet gor att tur spelar en stor roll i huruvida detta ar mojligt eller inte. Lyckligtvis hittade jag snart ett par andra turister att dela kostnaderna med. Forutom mig sjalv bestod den nykomponrade gruppen av tva unga schweizare, Flo och Beat (som kom med samma flyg som mig), en osterrikisk geografi- och historielarare, Wolfgang, samt en tysk globetrotter, Axel. Det enda individerna i gruppen egentligen hade gemensamt var spraket (till mitt stora fortret, far nog av tyska hemma) och forstas reseintresset. Vi kom dock val overens och hade samma mal med turen och kom saledes snart overens om att spendera fem dagar pa strackan Khorugh till Murghab. Det gav oss gott om tid vilket passade mig utmarkt.

Tillsammans med var forare, Salim, sa gav vi oss ivag i en 4WD Toyota Hiace, fran Khorugh med riktning Ishkashim dar vi skulle spendera den forsta natten. Farden gar alltsa langst dalgangen pa den Tadzjikiska sidan med Afghanistan hela tiden inom synhall pa andra sidan Pyanjfloden som flyter langst dalens botten. Wakhan Valley ar ett av Tadzjikistans mest sceniska omraden och bjuder pa fantastiska vyer over dalen och bergen pa den Afghanska sidan. Efter Ishkashim bjuder den dessutom pa magnifika vyer over Hindu Kush som tornar upp i bakgrunden bakom den Afhanska korridoren pa den Pakistanska sidan. Forutom fantastiska vyer bjuder Wakhan Valley pa mangder av varma kallor samt en valdig massa intressant historia. Marco Polo ar bara en i mangden som rest langst Wakhan Valley da den utgjorde en del av sidenvagen. I dalen finns mangder med fort fran olika tidsaldrar vilket ytterligare poangterar omradets strategiska vikt. Omradet var aven skadeplats for "The Great Game" i slutet pa 1800-talet da omradet kryllade av spioner och kontraspioner nar Ryssland och Storbritanniens granser var pa vag att motas (pa den tiden var Indien en brittisk koloni). Lokalbefolkningens basta var forstas fullstandigt ointressant for bada parter.

Wakhan_Val..hkashim.jpg
Wakhan Valley

P1040244.jpg
Vy fran Khaka Fortress, Wakhan Valley.

Det finns inga hotell eller liknande i omradet sa boendet utgors av homestays hos lokala familjer. Antingen via bekanta till var chaffor eller sa i de enstaka homestays som faktiskt har skyltar utanfor och kostar runt 10 USD inklusive tre maltider. Vanligtvis sover och ater vi i samma stora rum, en duk breds ut pa golvet dar maten serveras och madrasser laggs ut runt om som sittytor. Maten bestar av te och brod (ofta torrt och trakigt), huvudratt som ofta kommer i form av soppa med potatis, lok och liet farkott. Ibland serveras aven sallad dar gurka, tomat och aggplanta ar vanliga ingredienser. Enformig diet ar bara fornamnet... Eftersom man ater hemma hos familjen som ocksa sjalva ater samma mat (om an inte tillsammans med oss) ar dock risken for magsjuka ratt liten, eller det inbillar jag mig sjalv i alla fall. Familjerna ar alltid valdigt trevliga men det ar forstas ovanligt att dom talar engelska. De flesta talar dock Tajik, Pamir, Wakhan, Rysska samt minst ett par sprak till sa man kan knappast anklaga dem for bristande sprakkunskaper. Tajikistan har i sjalva verket massor av sprak, ibland isolerade i avlagsna dalgangar och oforandrade i arhundraden.

Nagra av hojdpunkterna langst turen var den varma kallan utanfor Ishkashim alldeles vid sidan av vagen vilket utgjorde ett harligt svalkande stopp (Wakhan Valley ar ratt varm trots att den ligger pa over 2000 meters hojd). Yamchun fort ar en annan hojdare, ett fort fran 1100-talet som bjuder pa fantastiska vyer over dalen. Mitt absoluta favoritstopp var dock i Zong dar vi spenderade sista natten. Om man klattrar upp en bit belonas man av vyer over Hindu Kush samt den vackraste biten av dalen dar Wakhan- och Pamirfloden mots och skapar Pyanjfloden.

P1040185.jpg
Varm kalla, i bakgrunden pa andra sidan floden ar Afghanistan.

Yamchun_fort___2.jpg
Yamchun Fort, Wakhan Valley.

Wakhan_val..ong___1.jpg
Vy fran Zong, till vanster kommer Pamir River, mitt i bilden moter den Wakhan river och skapar Pyanj River.

Efter Zong lamnade vi dalen via Khargush Pass for att ateransluta till Pamir Highway som ar huvudvagen mot Murghob. Mer om det i nasta inlagg.

Författat av hammarn 22:07 Arkiverat i Tadzjikistan Tagged backpacking Kommentarer (1)

Tajik Air, Dushanbe - Khorog

sunny 29 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Efter 5 timmars vantan vinkar tanten i luckan antligen fram oss. Det var dags att betala vilket ocksa innebar att flygningen definitivt skulle bli av, lycka!

Vanta nu, inrikesflyg i Tadzjikistan var val inte tanken fran borjan? Na, jag hade tankt att ta mig fran Dushanbe till Khorogh med bil men skrackhistorier fran andra resenarer om en tung 2 dagars bilfard fick mig att tveka. Dessutom kande jag mig lite stressad efter att ha spenderat alltfor lang tid i den trakiga huvudstaden i vantan pa visum. Nar jag sedan horde talas om flygningen och omstandigheterna runt den var det inget snack langre. Flygningen sags vara den enda som forna sovjetiska Aeroflotpiloter fick risktillagg for. Den ska vara en upplevelse utover det vanliga, en fard genom dalgangar och langst floder mellan maktiga bergkedjor. Som ni forstar var detta en flygning jag inte tankte missa. Trots att den kanske later extrem sa har linjen dock endast drabbats av en olycka pa senare ar och den raknar jag knappt eftersom den varken berodde pa mekaniskt fel eller pilotfel.

Den nationella flygplatsen, Dushanbe Airport ar mindre an Sky City. Inrikeshallen ar bara marginellt storre an min lagenhet. Dar befann jag mig i alla fall, 06:30 pa morgonen for att forsoka sakra en biljett till 08:00 flyget samma dag. Flygningen gar bara om det finns tillrackligt manga passagerare, dessutom maste vadret vara perfekt annars stalls den omedelbart in. Jag kom inte med pa 8-flyget, fullt tyvarr. Eftersom det inte finns fixa avgangstider var det bara att satta sig och vanta. Det var har inlagget borjade. Efter fem timmars vantan tillsammans med tva unga Schweizare sa fick vi antligen beskedet att det skulle bli en andra flygning idag, runt lunchtid.

2 timmar senare ar det dags att checka in. 10 kilo inklusive handbagage ar allt som tillats. Vaskan vager in pa 9 kg och jag klarar mig undan avgifterna for overvikt. Flygplanet som ska ta oss over, eller snarare genom, pamirerna ar ett Antonov AN-28. Ett litet 2-motorigt propellerplan som tar 17 passagerare. Flygturen ar spektakular, planet skar genom pamirerna langst gransen mellan Tadzjikistan och Afghanistan och bjuder pa spektakulara vyer i alla riktningar. Till hoger om planet tornar spetsiga och snotackta toppar upp pa den Afghanska sidan medan vi under oss ser ser Afghanska och Tajikiska bosattningar pa vardera sida om Pyanj-floden som utgor gransen mellan landerna. Kabinen ar inte tryckutjamnad sa vi flyger aldrig hogre an 4200 meter. Bergen som omger oss pa bada sidor nar i flera fall langt hogre an 5000 meter vilket gor att flygningen inte kanns som en reguljarflygning utan snarare nagot taget ur en Indiana Jones rulle. Spannande var den i alla fall, enda nackdelen ar att denna flygning tagit udden ur alla andra eventuella framtida flygningar...

Tajik Air, Dushanbe - Khorog.

Aerial_pho..k_river.jpg
Aerial_pho..Khorugh.jpg
Aerial_pho..untains.jpg
P1040071.jpg
Tadjiker som ar glada att ha overlevt flygningen kanske? :)

Just ja, vad berodde olyckan pa om det varken var maskinellt eller pilotfel?
Planet blev nedskjutet av en Afghansk missil.

Författat av hammarn 23:15 Arkiverat i Tadzjikistan Tagged backpacking Kommentarer (2)

(Inlägg 1 - 3 af 4) Sida [1] 2 » Nästa