Resebloggar från Travellerspoint

Norge

Tromsö till Gällivare

semi-overcast 16 °C
Se Nordkalotten 2016 på hammarns karta över resan.

Långcykling sätter sina spår på händer och fingrar. Att hålla i ett cykelstyre 6 timmar om dagen gör efter sisådär en vecka att finmotoriken i fingrarna är som bortblåst. Ja, inte bara finmotoriken utan jag har ingen som helst styrka när det gäller att röra fingrarna i sidled. Samma fenomen stötte jag på förra gången jag cyklade, det är inget större problem egentligen, det gör inte ont men det medför en del pinsamheter. Till exempel är det det bara att glömma att hålla bestick på någorlunda normalt sätt. När jag för ovanlighetens skull sätter mig på en restaurang är det alltså med nån sorts krampaktig knytnävsfattning som kniv och gaffel sitter på plats, det är knappast någon vacker syn. Även min signatur ser förvånansvärt lik ut det den gjorde när jag var sisådär 6 år...
Förutom detta mindre irritationsmoment så har jag dock mycket mindre problem med krämpor nu jämfört med förra gången jag försökte mig på en längre cykeltur. Krediterar detta främst till sadeln som visat sig vara ett fenomenalt bra köp (Gilles Berthoud Aspin om nån undrar).

Tromsö ligger vääldigt långt norrut, bortsett från några dagar på Svalbard så är detta det nordligaste jag befunnit mig. Omgivningarna är fantastiska, arktiska miljöer och en tur upp till Storsteinen med Fjellheisen bjuder på härliga vyer åt alla håll. Förutom denna lilla exkursion gjorde jag så lite som möjligt i Tromsö. Testade restaurangutbudet förstås som får godkänt, inte mer. Var också på polarmuseet som var mycket bra och intressant. Givetvis gott om information om Nansen och Amundsens expeditioner. Annars så nyttjade jag tiden mest till att vila benen och fundera ut vart jag skulle ta mig härnäst. De flesta cyklister har antingen Tromsö som slutpunkt eller så fortsätter de till Nordkap. Nordkap är bara 50 mil från Tromsö men var inget som lockade. Nej, jag vände istället blicken söderut och mot Sverige. Två alternativ, E6 till Narvik sen vidare till Abisko och Kiruna eller E8 (norrskensvägen) via Treriksröset och svensk-finska gränsen. Jag valde det senare främst för att kunna besöka Treriksröset men även för att jag misstänkte det var en mindre trafikerad sträcka samt innehöll mindre stigningar in till Sverige. Därmed förstås inte sagt att vägen jag valde var helt utan stigningar...

The Tromsø Bridge and Arctic Cathedral

The Tromsø Bridge and Arctic Cathedral


Southern Tromsö, view towards west

Southern Tromsö, view towards west


Northern & eastern Tromsö, view towards north

Northern & eastern Tromsö, view towards north


Balsfjorden

Balsfjorden

Jag gruvade mig för Sträckan Skibotn - Kilpisjärvi som innebar att lämna norska fjordarna och ta sig upp i bergen in mot Finska gränsen och Kilpisjärvi (Treriksröset ligger alldeles i närheten). Det innebär 0 till 542 meter över havet inom loppet av ca 40 km, pust. Det gick dock bättre än väntat och sträckan blev allt annat än händelselös. Först så kom jag till en olycksplats där en lastbil kommit för långt ut i vägrenen och till slut vält och på den sidan vägen var det lyckligtvis en bergvägg som tog emot men släpet skrapades upp totalt och fruktlasset han hade blev kompott längst bergsväggen. Jag anlände samtidigt som bärgaren men det såg iaf ut att ha gått bra för chauffören. Bara några km längre fram var det ett söklag som gjorde sig redo för att ge sig ut och leta efter någon saknad vandrare. Min egen klättring gick i alla fall smärtfritt och jag hann fram till Kilpis lagom till kvällsturen till Treriksröset. Vädret var fantastiskt och det var en behaglig båttur som tog mig och många andra turister så nära man nu kan komma med båt. Sista 3 km får man gå. Här korsar man även nordkalottenleden som man kanske skulle ha gått något år... Stöter också på en hel del vandrare här. Kilpisjärvi är lite av ett vandringscentrum men den märkligaste synen på länge på väg till Treriksröset var kvinnan som vandrade med sin katt!? Ja, hon knallade alltså runt med vandringsrygga och en svart katt som satt på locket bakom hennes huvud och klamrade sig fast för glatta livet, synd att jag inte tänkte på att ta en bild... Efter det mötet så var Treriksröset bara runt hörnet, hela den korta vandringen bjöd på fina omgivningar och kalasväder som sagt. Trevlig omväxling till cyklingen.

Three-Country Cairn (Treriksröset)

Three-Country Cairn (Treriksröset)


Landscape near Three-Country Cairn

Landscape near Three-Country Cairn


Saana seen from M/S Malla

Saana seen from M/S Malla

Väl tillbaka i Kilpis så tog jag en öl och gick och la mig (6€ för en halvliter, sjukt billigt efter 3 veckor i Norge!). Från Kilpis så fortsätter norrskensvägen söderut längst svensk-finska gränsen och jag trampade på mot Karesuando. Sträckan utmärkte sig med sina enorma raksträckor vilket förstås var en ordentlig kontrast mot de norska fjordvägarna jag vant mig vid. Nu var det helt andra omgivningar och mer och mer bekanta vyer med vidsträckta skogs och sjölandskap. I Karesuando korsade jag alltså över till Sverige och övernattade. Karesuando är för övrigt Sveriges nordligaste tätort och jag övernattade också på Sveriges nordligaste camping. Tog mig nästa dag till Vittangi och sedan vidare till Gällivare där jag nu sträcker på benen och väntar ut regnet som öst ner hela dagen idag. Den sträckan har bjudit på trevlig cykling, övervägande platt och fint väder vilket gjort att jag fått upp farten ordentligt och nu går det vissa stunder som på räls. En och annan oväntad "sevärdhet" stöter man på även här uppe. Ta till exempel suptallen strax utanför Vittangi eller varför inte Lappesuando som har en utmärkt restaurang / rastplats strax söder om Svappavaara. Annars märks det förstås att man är i glesbygd med långt mellan byarna och få butiker och rastplatser längst vägarna. Har heller inte träffat på en enda annan cyklist sedan jag lämnade Norge. Det förvånar mig något men dom flesta väljer kanske kustvägen eller så är det helt enkelt lite sent på säsongen.

Northern Lights Route

Northern Lights Route


E8 through Finland

E8 through Finland


Karesuando church

Karesuando church


Bad weather approaching, Vittangi

Bad weather approaching, Vittangi


Suptallen

Suptallen

Lappesuando restaurant

Lappesuando restaurant

Författat av hammarn 04:52 Arkiverat i Norge Tagged sweden europe norway scandinavia Kommentarer (0)

Ø-hoppning i nordnorge

semi-overcast 15 °C
Se Nordkalotten 2016 på hammarns karta över resan.

Bodø var alltså en læmplig plats før en vilodag från cyklingen. Bodø som stad har væl egentligen aldrig tilltalat mig och nær jag anlænde så såg den också rætt grå och trist ut i regnet. Det var dessutom på en Søndag då stadskærnan var næstan tom. Jag checkade i alla fall in på Bodø Hotel (mycket bra hotell før øvrigt!) i två nætter och sov mycket gott den natten. Næsta dag bjød Bodø på sitt allra bæsta væder, sol, varmt och uteserveringarna fylldes snabbt. Inte alls tokigt att sitta i hamnen i Bodø en solig eftermiddag och læsa en god bok.

Bodø

Bodø


Harbour promenade, Bodø

Harbour promenade, Bodø

Nær jag sedan begav mig vidare så var det återigen via færja till Moskenes næstan længst ut på Lofoten. Faktiskt så har jag cyklat hær en gång innan med brorsan men då åt andra hållet (Svolvær till Moskenes). Jag støtte på samme Schweizare på færgan som jag træffat tidigare i Namsos och faktum var att vi skulle springa på varann en hel del framøver, vi høll ungefær samma tempo i cyklingen. Vilodagen i Bodø visade sig snart ha gjort susen, cyklingen længst Lofoten gick otroligt lætt och med pigga ben helt utan kræmpor! Vædret som hade varit så strålande børjade dock svikta och det skulle visa sig att jag sett det sista av høgtrycket som jag levt med i en vecka. Øvernattade på en camping strax utanfør Leknes och vaknade næsta morgon till ihållande regn. Fortsatt pigga ben dock så jag trampade på i regnet men tyværr visade sig inte Lofoten från sin bæsta sida alltså. Lofotsvæggen ær ju imponerande, en ræcka skarpa berg som sticker rætt upp ur havet, med fri sikt så hade det varit æn vackrare. Ett annat problem med just Lofoten ær trafiken. Under långa stræckor av Lofoten så finns det bara en væg att vælja på och den ær vældigt trafikerad på sina stællen vilket gør cyklingen mindre behaglig dessværre. Trots regn och trafik så var jag dock snart framme i Svolvær, Lofotens huvudstad, dær jag stannade och åt lunch. Cyklade førbi fartyget Edda Fides som låg i hamn i Svolvær, jag reagerade før att jag precis læst om fartyget i lokaltidningen, Edda Fides agerar før tillfællet hotell åt det gæng som spelar in filmen Downsizing med bland andra Matt Damon som ska vara på plats i egen høg person just nu. Såg dock inte till honom i regnet...
https://hnytt.no/2016/07/31/matt-damon-sjekker-pa-edda-fides/

Reine, Lofoten

Reine, Lofoten


Edda Fides - Svolvær

Edda Fides - Svolvær


Ferry ariving to Fiskebøl

Ferry ariving to Fiskebøl

Efter Svolvær så var det dags att læmna Lofoten och bege sig vidare norrut. En kort stræcka vidare længst E10 sedan færja øver till Melbu på Hadseløya. Hærifrån blir det ø-hoppning længst många av Norges størsta øar. Faktiskt så harjag 4 av de 5 størsta øarna i Norge (om man exkluderar Svalbard) framfør mig. Hinnøya, Senja, Langøya och Kvaløya ligger alla længst min rutt och først ut ær Langøya. Området jag korsar heter Vesterålen och består av flera av ovan næmnda øar. Vesterålen visar sig vara utmærkt læmpat før cykling, vældigt likt Lofoten på många sætt men mindre turister (mindre trafik). Solen visade sig igen under dagen och det var en allmænt behaglig stræcka att cykla. Efter några længre dagsetapper så det var med stumma ben som jag till slut tog mig fram till Andøya Friluftsenter i Buksnesfjord och satte upp tæltet. Jag hade en tung ihærdig motvind sista milen in men hade valt just Andøy Friluftsenter då de ska ha en restaurang utøver det vanliga. Efter en mycket god middag så ramlade æven Schweizaren in, som sagt, vi skulle støta på varann en hel del framøver.

Stokmarknes

Stokmarknes


Hadselbrua - one of many beautiful bridges in Norway

Hadselbrua - one of many beautiful bridges in Norway


Great cycling landscape at Langøya

Great cycling landscape at Langøya


Buksnesfjord in the evening

Buksnesfjord in the evening

Næsta dag cyklade jag øver till Andøya, ju længre norrut jag færdas desto mer kargt blir landskapet vilket passar mig alldeles utmærkt och Andøya ær fantastiskt vacker. Det ær først nu det børjar kænnas som riktig vildmark på sina stællen också. Den kænslan trodde jag skulle infinna sig mycket tidigare men norska kusten ær mycket mer bebodd æn jag trott. Kanske før att jag har norrlands inland som referens :) Nåvæl, Andøya kan jag verkligen rekommendera som resmål och æven væl læmpad att cykla på. Andenes på øns norra spets kænns lite som værldens ænde. Rakt norrut breder ishavet ut sig och skulle man dra ivæg i den riktningen skulle næsta landmassa man støter på vara Svalbard. Øvernattade på stranden i Andenes, mycket fin camping dær, efter lite kulturmjølk till frukost (syrad mjølk, borde vi inføra i Sverige med!) så tog jag færjan øver till øn Senja i Troms fylke.

Tent view, Andenes

Tent view, Andenes

Kulturmjølk and a good book

Kulturmjølk and a good book

Senja ær Norges næst størsta ø och kom kanske att bli min absoluta favorit længst norska kusten. Storleksmæssigt ligger den nånstans mittemellan Øland och Gotland men førstås med en helt annan topografi. På många stællen så består øns kust av dramatiska klippvæggar som dyker ner i havet medan man på andra platser kan hitta avskiljda sandstrænder och små pittoreska fiskebyar. Senja marknadsfør sig också som "Ett Norge i miniatyr" och jag tycker det ær en vældigt træffande beskrivning. Cyklingen ær mycket behaglig också, relativt platt undantaget en stigning som lyckligtvis belønades med fantastisk utsikt øver Bergsbotn.

Hamn i Senja

Hamn i Senja


Senjatrollet

Senjatrollet


Bergsbotn

Bergsbotn


Me, Bergsbotn viewpoint

Me, Bergsbotn viewpoint


Sæterbukta, Kvaløya

Sæterbukta, Kvaløya

Nu nærmade jag mig Tromsø och den sista færjan skulle ta mig från Senja till Kvaløya som sedan ansluter till Tromsøy via Sandnessundsbron. Sista 5 milen blev riktigt tunga på grund av ordentlig motvind men då jag hade ett hotellrum i Tromsø att se fram emot så gjorde det inte så mycket. Bara 2 mil från Tromsø øver kattfjordseidet så visar naturen ænnu inga spår av mænsklig påverkan. Hade jag inte vetat om det så skulle jag aldrig kunna tro att det ligger en stad med øver 70,000 invånare bara 2 mil dærifrån, snarare så kænns det på omgivningen som om man vore i svenska fjællen. Till slut børjade dock bebyggelsen uppenbara sig och efter en otroligt blåsig broøverfart så ær jag så framme i Tromsø. Hær har jag 2 vilodagar inplanerade och gott om tid att klura ut varthæn det bær hærnæst.

Sandnessundet, Tromsø

Sandnessundet, Tromsø


Windy on Sandnessund Bridge

Windy on Sandnessund Bridge

Kattfjordvatnet

Kattfjordvatnet

Författat av hammarn 04:34 Arkiverat i Norge Tagged europe norway scandinavia Kommentarer (0)

Trondheim - Bodø (kystriksveien)

sunny 21 °C
Se Nordkalotten 2016 på hammarns karta över resan.

Efter ett par dagar i Trondheim var det dags att rulla vidare. Norrut så befinner sig en av værldens vackraste vægar (enligt bl.a. National Geographics) och den læmpar sig dessutom ypperligt før att ta sig an med cykel. Sagt och gjort, hoppade på tåget tillbaka samma væg jag kom (med cykeln alltså) och hoppade av i Steinkjer en bit norr om Trondheim. Kystriksvei 17 som den heter børjar i just Steinkjer och stræcker sig hela vægen upp till Bodø. Førsta etappen i sadel var i rætt kuperad terrang från Steinkjer ut till kusten och staden Namsos. Svangde in på Namsos camping och slog upp mitt tælt før natten och støtte på två andra cyklister, en Schweizare och en Italienare, de førsta av många cyklister længst denna stræcka. Båda var på væg till Nordkapp så det blev lite cykelsnack under kvællen.
Næsta dag var det dags før den førsta færjan. Kystriksveien innehåller flertalet færjepassager vilka i mitt tycke utgør ett vælkommet avbrott i cyklandet. Færjorna går relativt ofta så man behøver inte bry sig om tidtabeller och annat utan det ær bara att trampa på och i værsta fall får man vænta en dryg timme eller så vilket ju ændå ær lagom før lunch eller kaffe eller liknande.

Namsos

Namsos

Færjan från Namsos tog mig ut bland øarna och till Abelsvær længst ute på en udde. Lagom till jag kom fram så børjade vædret spricka upp och solen tittade fram. Resten av veckan skulle bli kanonfin visade det sig. Från Abelvær så cyklade jag sedan norrut genom kustlandskapet førbi små vælmående norska samhællen. Fina och vælskøtta villor længst kusten i idyllisk skærgårdsmiljø, robotgræsklippare som tyst och sakta rør sig øver tomterna och en och annan ælg som korsar vægen var återkommande syner de nærmsta dagarna.

Næsta større samhælle jag anlænde var Brønnøysund. Med større så menar jag runt 5000 invånare så ingen storstad direkt men væl administrationscenter i kommunen. Øvernattade på Mosheim camping några kilometer utanfør, mycket speciell camping, ægaren verkar ha en førkærlek før gårdstomtar och andra skulpturer så hela området var fyllt av små figurer. Mycket trevligt stælle var det i alla fall. Nu børjade æntligen de værsta kræmporna ge med sig också (hade haft ont i knæna sedan Trondheim så køpte knæskydd i Namsos som verkar hjælpa). Det innbar till exempel att istællet før att helt slut slanga sig i tæltet efter dagens cykling så hade jag ork nog kvar att ta en tur in till Brønnøysund och utforska byn lite. Det tog inte så lång tid och det var rætt døtt men också mitt i veckan. Jag lærde mig dock att området ær ett populært musikfestivalområde och att bara veckan innan så hade det varit 2 festivaler i trakten med dragplåster som bland andra Danko Jones och Bob Hund. Lite synd jag missade det.

Brønnøysund

Brønnøysund


Mosheim camping

Mosheim camping


Owls, mosheim camping

Owls, mosheim camping


Heilhornet

Heilhornet


View near Lysfjord

View near Lysfjord

Nu tog jag sikte på den lættigenkænnliga bergskammen "de syv søstre" och cyklade i fantastisk miljø længst med och førbi den kedjan fram till Sandnessjøn dær jag passade på att proviantera men åkte snart vidare och slog upp mitt tælt en bit utanfør huvudvægen med fantastisk utsikt øver dalen. Nu børjade landskapet bli alltmer dramatiskt och det børjade æven mærkas att jag kommit allt længre norrut. Det blev allt vanligare med snøtæckta fjælltoppar och kyligare vindar børjade blåsa in norrifrån.

De syv søstre

De syv søstre

Efter en blåsig natt så fortsatte jag først med færja øver till Nesna och sen uppfør en tung tung stigning øver Sjønfjellet som dock bjød på kanske resans bæsta utsikt från toppen, magnifikt! Från toppen var resten lættcyklat och jag tog mig ænda till Aldersund innan jag stannade før natten. Ævan Aldersund bjød på otroliga vyer.

Sjonafjorden

Sjonafjorden


Vy øver Aldersundet

Vy øver Aldersundet


Aldra vid Aldersundet

Aldra vid Aldersundet

Næsta dag var det dags før hela 3 færjor. Redan vid den førsta færjan så støter jag på samma italienare som jag møtt några dagar tidigare så vi slog følje resten av dagen. Han var som sagt på væg till Nordkap och hade børjat i Italien så hade några mil mer i benen æn mig... Hær någonstans så korsar vi æven polcirkeln, ett monument ær placerat på en klippa som færjan passerar. Den sista av dessa tre færjor ær ett måste før cyklister før att undvika svartistunneln dær den vanliga vægen går men cyklister ær alltså inte tillåtna i tunneln. Just tunnlarna ær lite speciella att cykla igenom, æven om det var førbjudet att cykla genom just denna så kan och måste man cykla genom flera andra længst vægen, flertalet længre æn 3 kilometer. Førutom att lyse førstås ær nødvændigt så førvånade det mig hur kallt det ær i tunnlarna, man får næstan stanna och klæ på sig innan varje længre tunnel om man inte vill frysa alltfør mycket...

Tjongsfjorden

Tjongsfjorden


Skulpturen Varde av Per Kirkeby

Skulpturen Varde av Per Kirkeby


Me, on top of breivikhøgda, view over Bjærangsfjorden

Me, on top of breivikhøgda, view over Bjærangsfjorden

Stannade i Reipå camping før natten, træffade en norsk cyklist dær på væg till Lofoten som jag sedan slog følje med en bit på vægen, det ær alltså gott om andra cyklister længst vægen och æven gott om husbilar men ændå mycket mindre trafik æn vad jag hade trott. Færjorna hjælper faktiskt till en hel del, genom att alla bilister och husbilister drar ivæg så snart færjan ankommit så innebær det att som cyklist får man vægen næstan helt før sig sjælv ett tag! Från Reipå var det bara 12 mil kvar till Bodø men med møra ben så var det lite væl långt att ta i en støt så jag gjorde ett stopp till i Saltstraumen, strax søder om Bodø. Saltstraumen ær værldens starkaste malstrøm och bjuder på ett imponerande skådespel var 6:e timme nær vattnet rør sig in eller ut ur saltfjorden med en vældig kraft. Det ær också ett erkænt bra fiskevatten, något som mærktes på campingen som var full med fiskare. Av en ren tillfællighet så visade det sig också att en gammal kollega befann sig i Saltstraumen samma dag på semester med sin familj. Helt osannolikt att vi råkar hamna dær precis samma dag men givetvis fick jag passa på och hælsa på dom och tjøta lite. Tackar før ølen før øvrigt Fredrik! Det blev med mina mått en sen kvæll (23 alltså :)) men hade ju bara tre mil till att cykla næsta dag innan jag kunde checka in på ett hotell i Bodø dær jag alltså befinner mig just nu. Skønt med lite bekvæmligheter och framførallt gott med en kebabpizza!

Morning fog Reipå camping

Morning fog Reipå camping


Anna fellow cyclist

Anna fellow cyclist

Genesis Croix de Fer

Genesis Croix de Fer

Författat av hammarn 04:54 Arkiverat i Norge Tagged bicycle europe norway scandinavia kystriksveien Kommentarer (0)

(Inlägg 1 - 3 af 6) Sida [1] 2 » Nästa