Resebloggar från Travellerspoint

augusti 2011

Victoria Falls

sunny 28 °C
Se Namibia 2011 på hammarns karta över resan.

Efter lite slappande i Windhoek (igen) hoppade jag pa en buss till Livingstone, Zambia. Kande for lite miljoombyte och Zambezifloden och viktoriafallet utanfor Livingstone utgor om nagot en stark kontrast mot den torra Namibiska oknen jag hittills rest runt i. Livingstone, dopt efter den brittiske upptacktsresanden David Livingstone som ocksa var den forste europe att skada fallet, som han sedan dopte efter sin drottning. Lokalt kallas fallet Mosi-Oa-Tuna, eller "Roken som mullrar".

Manga vattenfall har jag sett under mina resor och allt som oftast ar de inte sarskilt imponerande. Nagot vattenfall som kommer i narhet av Viktoriafallets storlek har jag dock aldrig sett. 1,7 km brett och 108 meter i fallhojd. En imponerande syn minst sagt. Fran den Zambiska sidan sa ar man precis mittemot fallets ostra katarakt och blir garanterat dyngsur nar man knallar omkring. Regnrockar finns dock att hyra lampligt nog.

Victoria Falls, eastern cataract

Victoria Falls, eastern cataract


Vic Falls, note the people in the upper left corner for perspective!

Vic Falls, note the people in the upper left corner for perspective!


Vic Falls seen from border bridge

Vic Falls seen from border bridge


Baboon, Vic Falls National Park

Baboon, Vic Falls National Park

Det ar haftigt att komma sa nara fallet men nackdelen med den Zambiska sidan ar att man bara kan overblicka runt 1/3-del av fallet, vilket gor det svart att ta in hela fallets omfattning. Manga aker over till den Zimbabwiska sidan for att fa battre oversiktsvyer. Jag overvagde ocksa det men det kostar forst 50 USD for zimbabwiskt visa sen ytterligare 50 USD for nytt zambiskt nar man ska tillbaka, plus parkavgiften pa 20 USD. Ar det vart 120 USD for att knalla over gransen ett par timmar och se ett vattenfall fran andra hallet? Mja, tror faktiskt att det ar det men jag valde anda att spendera de pengarna pa annat. Det finns massor med aktiviteter att gora i Livingstone, de flesta i den prisklassen. Till exempel kan man hoppa Bungy Jump fran bron over gransen strax nedanfor fallet. Eller varfor inte testa lite forsranning. Zambezifolden tillsammans med Nilen (Jinja i Uganda) ska erbjuda kontinentens haftigaste forsranning och det var ju en lyckad utflykt senast! Vill man fa en ordentlig overblick over fallet sa kan man alltid aka helikopter over det, ligger aven det i samma prisklass.
Inget av dessa provade jag dock, men for att inte gora min kara mor alltfor besviken over detta sa hittade jag faktiskt nagot annat som jag inte kunde avsta att prova. "Microlight flights" kallas det och torde vara det som erbjuder bast utsikt over fallet. Forutom en mycket imponerande 360 graders panoramavy over viktoriafallet sa ser man aven elefanter som strosar runt och simmar over Zambezifloden och flodhastar som slappar i solen mitt i floden. Haftigt satt att se fallet pa och detta kan jag starkt rekommendera!

Victoria Falls # 2

Victoria Falls # 2


Elephant from above

Elephant from above


Victoria Falls

Victoria Falls

Jag stannade bara ett par dagar i Livingstone innan jag sakta borjade resan tillbaka till Windhoek. Denna gang inte med direktbuss utan med lokala transportmedel for att kunna se mer av "Caprivi Strip", den lilla remsa som utgor Namibias nordostra spets, pa vagen tillbaka.

Författat av hammarn 07:31 Arkiverat i Zambia Tagged waterfall africa zambia namibia zimbabwe victoria_falls livingstone Kommentarer (1)

Safari i Etosha

sunny 25 °C
Se Namibia 2011 på hammarns karta över resan.

Sista dagarna av min road trip spenderade jag i Etosha, Namibias popularaste nationalpark som erbjuder klassisk afrikansk safari. Nagot som talar for Etosha i jamforelse med manga andra nationalparker som erbjuder safari (t.ex. Serengeti) ar att har far man (om man vill) kora runt pa egen hand inom nationalparken. Att kora sjalv, spana efter djuren pa egen hand och ensam narma sig och observera djurlivet i parken ar helt overlagset jamfort med att sitta i baksatet medan nagon annan gor allt "jobb".

Etosha ar 22 000 km2 till ytan (dvs lite mindre an smaland, eller belgien for den delen) men fram till for tva manader sedan var endast ostra halvan oppen for allmanheten. Den forsta Juni i ar oppnade dock Dolomite Camp, den forsta campen i vastra Etosha och om man bokar en natts boende dar far man aven tillgang till hela vastra Etosha. Givetvis gjorde jag detta, dels for att det samsta med safariomraden generellt ar att de latt blir overutnyttjade, for manga turister pa for liten yta gor att hela kanslan med att vara ute i vildmarken forstors. Jag hoppades dock att detta inte skulle vara fallet runt Dolomite Camp, och mycket riktigt, eftersom de ar sa nyoppnade sa har inte manga turister hittat hit annu, forutom jag var dar endast ett spanskt par och en schweizisk grupp pa 10 personer. Detta resulterade i att pa den en och en halv dag jag spenderade pa att kora runt i vastra Etosha sa sag jag inte en enda annan bil! Fantastiskt! Det ar mahanda lite glesare mellan vattenhalen och djuren an i ostra delen men josses vilken fordel det ar att ostord kunna observera djurlivet!

Dolomite Camp ar en nagot lyxigare camp, ett dubbelrum kostar 1000 spann natten och stugorna ar spridda langst en bergskam sa varje stuga har obruten utsikt over vidderna nedanfor. Valkomstdrink, uppassning 24/7, bra mat, mycket trevlig personal som man kan radfraga om var det ar mest aktivitet for tillfallet och sa vidare ar sjalvklarheter i denna camp. Det blev nastan lite lojligt nar dom kom och motte upp mig vid parkeringen i en golfbil och skjutsade mig till receptionen. Campen ar oppen sa delvis beror detta pa att dom inte vill att nagra gaster ska bli uppatna antar jag men det kanns onekligen lite fanigt nar det bara handlar om nagra 100 meter.

Dolomite Camp lounge

Dolomite Camp lounge


Dolomite Camp dinner table detail

Dolomite Camp dinner table detail


Giraffes on the hills

Giraffes on the hills


Lions drinking water

Lions drinking water


Springbok

Springbok


Stenbok

Stenbok

Efter en fantastisk borjan pa safarin sa akte jag dock vidare till ostra delen. Dels hade jag redan bokat boende dar och dels blir det for dyrt att stanna pa Dolomite Camp for lange. Omedelbart nar man kommer over "mittlinjen" marker man en okad frekvens av bilar och langtar direkt tillbaka. Nu ska jag dock inte overdriva, det var inte alls lika trangt som i Serengeti och Ngorongoro och pa det stora hela kandes det som att djurens privatliv respekterades battre har an i Tanzania. Okaukuejo som den storsta campen heter ar en av fyra camper i den ostra delen, alla inhangnade och alla mycket storre an Dolomite (Okaukuejo har runt 100 rum plus ett antal campingplatser, Dolomite har runt 20 rum totalt) och dessutom standigt fullbokade under hogsasong, dvs nu. Dessa camps saknar helt charm och man far ingen personlig uppassning alls men en sak har de som ar ganska fyndig, upplysta vattenhal i direkt anslutning till camperna. Detta innebar att man kvallstid kan observera aktiviteten runt vattenhalet och manga djur ar ju som mest aktiva just under kvallen. T.ex. far man nastan garanterat se bade vit och svart noshorning vid dessa vattenhal efter morkrets inbrott.

Namutomi Waterhole activity

Namutomi Waterhole activity


White Rhino, Okaukuejo Waterhole

White Rhino, Okaukuejo Waterhole

Elephant drinking

Elephant drinking


Giraffe drinking

Giraffe drinking


Banded mongoose

Banded mongoose


Southern yellow-billed hornbill

Southern yellow-billed hornbill


Black Rhino

Black Rhino


Secretarybirds in action

Secretarybirds in action

Efter en natt i Okaukuejo sa akte jag vidare till Halali, conceptet ar samma dar som i Okuakuejo, det upplysta vattenhalet var campens attraktion. Tre dagar ar dock ratt lampligt for en safari och jag begav mig darefter tillbaka till Windhoek. 367 mil efter att jag 9 dagar tidigare lamnat samma stad sa ska jag nu ta en valfortjant vila, jag spenderade lite overdrivet mycket tid bakom ratten, framforallt i Etosha men det ar svart att lata bli nar man vet vad som vantar dar ute... Nu blir det dock ingen mer korning pa ett tag, ska istallet testa bussarna tror jag, varthan ar annu lite osakert, Zambia, Botswana och Zimbabwe lockar pa olika satt.

Författat av hammarn 07:50 Arkiverat i Namibia Tagged africa safari namibia etosha Kommentarer (0)

Road Trippin' i nordvästra Namibia

sunny 25 °C
Se Namibia 2011 på hammarns karta över resan.

Turen till Sossusvle var visserligen lyckad men Namibias vildmark upplevs bast pa egen hand, i eget fordon. Sagt och gjort, jag raggade tag pa en hyrbil, en Nissan Patrol, 4WD, utrustad med dubbla reservdack och dubbla tankar och bokade den i nio dagar. Pa vag ut ur Windhoek stannade jag forst till for att hyra talt, gasolflaska och kokplatta sedan ett snabbt stopp pa Pick N' Pay for att kopa lite proviant och ett sexpack innan jag rullade vidare. Lagom till att jag lamnar Windhoek borjar jag vanja mig vid vanstertrafiken, forutom att jag tenderar att sla pa vindrutetorkaren varje gang jag ska svanga vanster forstas...

Jag foljer Trans-Kalahari Highway vasterut mot kusten till en borjan. Fin asfalterad vag men det kommer inte vara lange. Innan jag nar kusten tar jag av norrut, har tar grus och sandvagarna vid och forst nu borjar jag fa nytta av mitt monster till bil. Bara nagra mil senare dyker Spitzkoppes toppar upp pa horisonten. Bland dessa sandstensformationer spenderar jag ocksa den forsta natten pa en "community campsite". Morkret faller redan vid 19 tiden och darefter ar det becksvart. Endast den imponerande stjarnhimlen ger ifran sig lite ljus. Dagarna framover kommer att styras av solens upp- och nedgang. Tidiga kvallar och mornar med andra ord. Afrika ar markligt nog den enda kontinent dar jag utan problem pallrar mig ur sangen innan 7.

Spitzkoppe at sunrise

Spitzkoppe at sunrise

Efter en god natts somn, en kopp kaffe och en macka sa ar jag tillbaka bakom ratten pa vag norrut. Sandstensformationerna bakom mig fargas roda i morgonsolens sken innan vagdammet sakta suddar ut konturerna.

Norrut vantar Damaraland. Ett glesbefolkat okenomrade som ar hem till Damarafolket. Deras sprak innefattar ett antal klick-ljud och ar harligt att lyssna pa. (Framforallt till skillnad fran Afrikaans som ju ar beslaktat med hollandska, usch!) I Damaraland hade jag forhoppningar om att fa syn pa en eller annan okenanpassad elefant men de holl sig utom synhall, endast farsk spillning och spar vittnade om deras existens. Andra djur dok dock upp med jamna mellanrum, springbok, vartsvin, rovfaglar och strutsar for att namna nagra.
Vagen ar forvanansvart bra, visst det ar grusvag och bitvis ratt ojamn sadan men tack vare att det nu ar torrperiod ar det inga som helst problem att ta sig over de sma rannilar som vissa tider pa aret ar helt omojliga att traversera. En ovantad hojdpunkt i Damaraland var "Petrified Forest", en samling tradstammar som efter 220-260 miljoner ar under mark forstenats och nu poppat upp till ytan mitt ute i ingenstans i nordvastra Namibia. Notera tidsperioden, dessa trad vaxte alltsa under den tid da Pangea formades! Detta nagonstans i nuvarande centralafrika, med tiden och formodligen oversvamningar har de transporterats hit. Jag tankte lagga in lite foton pa traden men nu nar jag tittar pa dem ser de ut som helt vanliga tradstammar, det syns inte att de ar av sten sa jag tror jag skippar det :) De ar dock fascinerande att undersoka och kanna pa. "Stenstammarna" har detaljer som bark, kvisthal och arsringar intakta, bara numera utav sten. De storsta ar dessutom over 35 meter langa! Pa det hela taget en mycket marklig syn...

Damaraland landscape in morning fog

Damaraland landscape in morning fog


Damaraland

Damaraland


Victim of the roads, Damaraland

Victim of the roads, Damaraland


Looong straight roads

Looong straight roads

Efter att ha overnattat i omradet sa fortsatte jag vidare norrut. Norr om Damaraland ligger Kaokoveld, regionen mest kand for sina invanare, Himba folket. Alla har formodligen sett bilder pa Himba folket, de gestaltas flitigt och far ofta (atminstone bildligt) representera Afrikas typiska "staminvanare".

Shy Himba boy

Shy Himba boy


Himba family warming by the fire

Himba family warming by the fire


Himba girl

Himba girl


Himba woman

Himba woman

Jag stannar i Opuwo over natten, regionshuvudstad men i sjalva verket inte mycket mer an en lang huvudgata. Det ar en fargrann blandning av folk pa gatorna, halften Himba, halften Herero samt en och annan vasterlanning som sticker ut. Overnattar pa en camping pa en kulle ovanfor staden med fantastisk utsikt over nejden.

Sunset, Opuwo

Sunset, Opuwo

Nasta dag kor jag tidigt vidare norrut, mot Epupa. Tidiga morgnar blaser det ganska kraftigt och kombinerar man detta med den okenomgivning jag befinner mig sa ar det inte svart att forestalla sig vad som hander. Nar jag lamnade Opuwo kunde man knappt se tva bilar framfor sig. Staden var inbaddad i sand, sand som invarderar allt. I mitt fall klader, talt, kupe, flak, har och oron. Det finns inte ett skrymsle i bilen som inte sanden natt. Ingen ide att duscha i detta klimat, tar 15 minuter innan man ar tackt av sand igen.

Epupa ar ett litet samhalle men en uppiggande oas i den annars till synes oandliga oknen. Det ligger sa langt norrut man kan komma i Namibia, pa gransen mot Angola. Epupa kantas av grona palmer, rejala trad, riktig gronska, allt detta tack vare Kunenefloden som rinner langst den Namibisk-Angolska gransen. Det ma vara en oas men det var ocksa ett ordentligt trakigt samhalle. Jag kunde inte ens fa tag pa en kall ol pa kvallen vilket cementerade mitt beslut att rulla vidare en dag tidigare an planerat.

Epupa Falls

Epupa Falls


Epupa Falls campsite

Epupa Falls campsite

Eftersom jag inte tar mig langre norrut sa atervander jag till Opuwo. Nar jag ska till att aka far jag en forfragan fran en kille som bor i en narbelagen by. Tydligen har en pojke i hans by brutit armen och han skulle vilja ha skjuts in till stan (Opuwo) for att kunna ta honom till en lakare. Visst, varfor inte, jag har plats och ska anda at det hallet sa givetvis skulle jag ta dom lovade jag. Riktigt sa enkelt ar det dock inte har i Himbaland. For att de ska kunna betala for lakarbesoket maste tre getter med som ska saljas pa marknaden och for att transportera djur over provinsgranser sa ska papper fyllas i, det ska inspekteras och stamplas och allt vad det var. Efter ett bra tag kunde vi dock i alla fall ge oss ivag. Jag, tva vuxna namibier, tre getter och en 5-6 arig pojke med bruten arm.

Getterna fick plats pa flaket, vilket darefter sag ut ungefar som man kan forvanta sig efter att ha transporterat tre getter i fyra timmar. Undrar vad hyrfirman kommer saga? Det ar ju enkelt att ta bort eventuella visuella bevis pa att det varit getter pa flaket men hur blir man av med lukten? Var far man tag pa ett jumbopack wunderbaum i nordvastra namibia tro?
Ja, fyra timmar i bil till narmsta lakare forresten, det sager en del om avstanden och hur isolerad man ar har uppe!

Unexpected passengers

Unexpected passengers

Nar jag sasmaningom lamnar Opuwo igen ar det for att ta mig mot sydvast, mot Etosha, med siktet installt pa lite klassisk safari innan jag maste tillbaka till Windhoek med bilen. Mer om detta senare.

Författat av hammarn 05:54 Arkiverat i Namibia Tagged africa namibia damaraland kaokoveld Kommentarer (1)

(Inlägg 1 - 3 af 3) Sida [1]