Resebloggar från Travellerspoint

juli 2009

Uzbekistans storstäder.

Tashkent och Samarkand, Uzbekistan.

sunny 33 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Taget fran Moskva anlande sent i Tashkent, Uzbekistans huvudstad och f.d. Sovietunionens fjarde storsta stad. Efter 70 timmar pa ett tag var det skont med en dusch och en fet dubbelsang. Taskent ar en stad som saknar egentliga sevardheter. For de flesta ar det mest en nav for fortsatt resande, sa aven for mig. Spenderade dock tva dagar i staden och gillar den skarp. Lite skitig storstadskansla men allt finns tillgangligt och restaurangutbudet ar inte dumt. Var runt lite i stan och kollade in bland annat bazaaren som ska vara centralasiens storsta. Nar man strosar runt dar sa paminns man aterigen om hur trevliga uzbekerna ar. Gang pa gang blir man bjuden pa frukter, notter eller andra godsaker fran deras marknadsstand. Inte paprackad som i sa manga overturistade lander utan bjuden!

P1030320.jpg
Non forsaljerskor i Chorzuu Bazaar, Tashkent.

Tunnelbanan ar aven den vard att namnas. Med 34 grader i luften sa ar den frascha, luftiga och svala tunnelbanan en valkommen oas. Tog mig vidare till Samarkand med tag. Snabbt och billigt satt att resa i ostra delarna av landet. Samarkand som sa gott som alla hort talas om nagon gang ar en mycket speciell stad. Nar man sitter pa en takrestaurang, dricker en kopp choy och solen gar ner over azurbla moskeer samtidigt som Mujahezzin ljuder i fjarran ar det latt att kanna sig som en av huvudpersonerna i en tusen och en natt saga. Avsaknaden av turister hjalper till. I just Samarkand finns dock en hel del men nu ar det betydligt mindre an under hogsasong.

P1030435.jpg
Guru Amir Mausoleeum, Samarkand.

Samarkand har ett flertal magnifika sevardheter i niva med andra varldskanda dito som Taj Mahal. Registan som ar den mest kanda blev dock lite av en besvikelse. Ett scenbygge pagick for fullt nar jag var dar, forberedelser infor en festival den 25:e Augusti. Laktare och annat forstorde lite kanslan. A andra sidan ar sa gott som alla monument har anda restaurerade. Sovjetunionen lade ner mycket tid och kraft pa att underhalla dessa platser. Dock ar detta i jordbavningsdrabbade Uzbekistan ett standigt pagaende projekt.

En rolig grej hande nar jag var dar, nar jag star och fotar ena medrassan i Registan sa borjar en tjej prata med mig.

Hon:
-"Hi, where are you from"

Jag:
-"Sweden"

Hon:
-"Oh, beutiful country"

Jag:
-"Have you been there"

Hon:
-"Ehh, no"

Och sa vidare, det vanliga tugget typ. Helt plotsligt borjar hon dansa! Huh? Jag vander mig och far syn pa ytterligare 30-40 dansande tonariga tjejer. Och jag befinner mig mitt i smeten, vafan?! Det har ar inte min ratta miljo! Forsoker diskret kryssa mig ner till neutral mark , duckandes for sjalar som yr och forbi fnittrande tjejer. Misslyckas kapitalt med att gora det diskret men stapplar slutligen ner. Kommer fram till att de repeterar nat dans och sangnummer infor festivalen. Jag rakade hamna i klam och tjejen var fr valuppfostrad for att be mig dra. :) Sakert skitkul for de som sag spektaklet i alla fall.

P1030409.jpg
Repetitioner i Registan, Samarkand..

P1030495.jpg
Shah-I-Zinda, Samarkand

Besokte dom flesta stora sevardheter i Samarkand, ska inte traka ut er med fler detaljer i stil med ovan. Rakade aven vara dar under helgen sa jag passade pa att aka till marknaden i Urgut 45km utanfor (Marknader ar nastan alltid bast pa sondagar). Delade rum med Jason och Michelle, tva australiensare som senare visade sig vara pa vag at samma hall som mig, alltsa sodeut mot Bukhara. Mer om bade Bukhara och australiensarna i nasta inlagg.

Intressant (allt ar ju relativt...) att notera ar att den Uzbekiska valutan (Som) gatt lika daligt i krisens spar som den svenska kronan vilket innebar att ett redan lojligt billigt land blivit annu billigare. Mycket billigare an jag trodde innan jag akte. Dessutom ar vaxelkursen pa svarta marknaden 20% battre an den officiella samtidigt som det ar lagsasong vilket innebar att man kan pruta mycket pa boende och annat vilket sammantaget gor Uzbekistan till ett otroligt billigt land att resa runt i.

  • Marshrutka (minibuss) 45km - 6 kr

  • Tag, 25 mil - 40 kr

  • Taxi, kortare stackor - 5(!) kr

  • Boende - 75 kr

  • Middag - 25 kr

  • Pinglass - 2 kr

Författat av hammarn 02:07 Arkiverat i Uzbekistan Tagged backpacking Kommentarer (0)

Tashkent Express

1 tågvagn, 70 timmar, 37 uzbeker, 1 svensk.

sunny 27 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

-Money, money! upprepar den ryske polisen på Kazansky Vokzal samtidigt som han gnider tummen och pekfingret mot varandra. Han har inte för avsikt att släppa ut mig på perrongen därifrån tåget går förrän jag betalat honom en slant. Det här är ett tåg jag inte får missa, för mycket kraft och planering har gått ner i visum och andra arrangemang. I sammanhanget handlar det om småpengar. Jag betalar utan att göra något storre väsen av mig och han släpper äntligen ut mig till tåget. Faktum är att Kazansky Vokzal fullkomligen kryllar av poliser. När tåget till Tashkent ankommer stationen får alla resenärer ta sig igenom en mur av poliser. Av Moskvas nio tågstationer är Kazansky Vokzal den varifrån tåg till centralasien avgår/ankommer. Väl på tåget inser jag snart att jag är den enda västerlänningen. Vagnens Provodnitsa (vagnvärd) verkar trevlig. Kanske inte hans uppsyn dock, mannen har ett midjemått som nog överträffar min längd. Därtill en guldblankande övre tandrad. Han skickar in mig i en tom kupe, och jag sätter mig tillrätta. Somnar ganska snart, tåget avgick 12 på natten. Nästa eftermiddag når vi Samara och tåget fylls på med nya passagerare. Tre uzbeker ansluter till min kupe. Nomonjon, 31 år och 3-barnspappa. Maxim, 21 år, på väg hem till sina föräldrar och Amantaev, vagnens skämtare som utseendemässigt skulle kunna passera för svensk. Alla är trevliga och snart har vi bekantat oss med varann. Medan Nomanjon visar bilder pa sin familj bjuder han på uzbekiskt snus, små flörtkulor man stoppar under läppen, inte helt olik vår svenska variant. Tillbringarna med Choi (te) och de ryska varianterna av Non (brod) avlöser varandra.

P1030280.jpg
Tashkent Express.

Gränspassagerna tar en evinnerlig tid. Att lämna Ryssland tar fem timmar. Att därefter ta sig in i Kazakstan ytterligare tre. Runt lunchtid dag två kan vi äntligen fortsatta vår resa. Den väldiga kazakiska stäppen breder ut sig utanfor kupefönstret. Det är glest mellan stoppen. Ett av de längre tar vi i Aktöbe, en stad där så gott som alla arbetar inom gas- eller oljeindustrin. Efter Aktöbe saknas dock Maxim. Efter lite förfrågningar visar det sig att han och ytterligare en kille från vår vagn fastnat i Aktöbe. De blev kvarhållna av kazakiska poliser och deras pass ar fortfarande på tåget. Vid nästa station dyker de båda upp igen, de har åkt om tåget i taxi och hann fram i tid. Taxiresan blev dock inte billig och de valde att ta en springnota, taxichaffisen var dock med på noterna och hann få tag på en kazakisk polis i tid. Han hoppar på tåget i jakt på Maxim och hans kumpan som rullar vidare enligt tidtabell. De försöker gömma sig i var kupe men det funkar förstås inte i längden. Polisen får tag på dem och en hetsk strid utbryter mellan främst polisen och var provodnitsa som febrilt försvarar passagerarna. Efter utdragna och bitvis heta diskussioner går slutligen tågvärden segrande ur striden. Som jag förstod det tack vare att vi befann oss pa tåget, den kazakiska polisen har inte samma befogenheter på det Uzbekiska tåget.
Maxim klarade sig undan men inte utan ett par blåmärken och en ömmande käke. En avskedspresent från polisen innan han lämnar tåget.

Kuzulkum-öknen dominerar nu landskapet vi rullar genom. Inte en öken med sanddyner likt Sahara utan den domineras av torr, till synes livlös växtlighet i form av små buskar. Uzbekerna ar oförskämt morgonpigga men förmiddagstimmarna är ljuvliga och bör inte sovas bort. Efter lunch stiger temperaturen snabbt till obehagliga nivåer. Den Uzbekiska gästfriheten är fantastisk och längst vägen köper vi på oss lokala läckerheter som Kolbaza (korv), Somsa (piroger), Marutsha (glass), ägg, nudlar och några konstiga yoghurtbollar som jag glömt namnet på. Non och Choi finns alltid tillgängligt. Inte bara i vår kupe utan i hela vagnen blir jag välkomnad och bortskämd. Snart lär jag mig namnen på fler passagerare och att gå genom tåget består i en lång rad hälsande och idel inbjudningar på en kopp te. På kvällen smusslas det med spriten, flaskor av Vino (Vet inte vad det var egentligen, inte vin i alla fall) och vodka slinker ner i rask takt.

P1030284.jpg
Vår kupe, Jag mittemot Amantaev och Nomonjom bredvid mig. Fråga mig inte varför jag sitter i bar överkropp.

Det fanns naturligtvis en språkbarriär men inte så stor som man kanske kan tro. Gester, papper och penna samt sunt förnuft tar en långt. Det finns dock gränser. Att försöka förklara att "jag jobbar som simuleringsingenjör i norra Sverige på vintertestbana för ett tyskt företag som utvecklar bland annat bromssystem till personbilar." är en harang som gör även mina svenska bekanta uttråkade halvvägs in. Maskiningenjör som arbetar inom bilindustrin kom vi dock fram till och det fick duga tycker jag. Hädanefter är jag student om någon frågar.

P1030297.jpg
Mahsitali med sina föräldrar.

Sista dagen pa tåget var den minst intressanta. Den präglades av väntan och värme. När tåget lämnar Kuzulkum-öknen bakom sig och når den Uzbekiska gränsen har temperaturen hunnit over 30-gradersstrecket. Klimatet i tågkupen kan närmast beskrivas som en bastu. Det känns som en evighet innan de kazakiska gränsvakterna släpper förbi oss. På den Uzbekiska sidan går det fortare. Som utlänning blir jag dock extra uppvaktad av läkare och sjuksköterskor. Svininfluensan har gjort att man inte får ha feber om man vill in i Uzbekistan problemfritt. Tempen tas pa samtliga i tåget, själv blev jag i alla fall insläppt.

P1030306.jpg
Ena sidan av en uzbekisk immigrationsblankett, undrar vad jag skrev under på egentligen...

Efter nästan precis 70 timmar når vi Tashkent, Uzbekistan. Att kliva av tåget är som att gå från en bekant och familjär miljö tillbaka till verkligheten, som turist i Uzbekistan. Jag och mina nuvunna vänner går skilda vagar på stationen. Jag kommer dock sent att glomma dem. Vi har bytt såväl adresser som telefonnummer och jag har lovat att skriva dem och skicka bilder från tågresan.

Författat av hammarn 11:02 Arkiverat i Uzbekistan Tagged train_travel Kommentarer (1)

Moskva

Uppvärmning i Moskva.

semi-overcast 27 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Ja eller Moskva som man skriver med romerska bokstäver.
Dom fyra dagar jag spenderat här räcker inte till mer än att skrapa lite på ytan. Jag har dock idel goda erfarenheter av Moskva och kan varmt rekommendera staden som står sig utmärkt i konkurrensen med andra internationella storstäder såsom Paris och London. Jag ser dessutom ut som en ryss har jag förstått, att kunna smälta in med lokalbefolkningen är aldrig fel. Det är absolut inte så att Moskva känns osäkert, snarare tvärtom, men man slipper ju alltid en och annan irriterande försäljare genom att se lokal ut.

Dyrt undrar ni?
Jodå, visst är det en dyr stad men inte i klass med t.ex. Oslo. Epitetet "Världens dyraste stad" har Moskva i första hand på grund av de löjliga fastighetspriserna. En middag runt 200 svenska, en glass 13 kronor, öl 40 för att ge nägra exempel.

I städer som Moskva med så mycket att se och göra bör man i alla fall stanna 10 dagar enligt min mening. Mina fyra dagar har gått åt till att stressa genom alla "måsten". Kremlin, det ryska maktcentrumet med sin fantastiska historia var förstås ett måste. Hela området är fullt med kyrkor, katedraler och andra imponerande byggnadsverk. En av höjdpunkterna är rustkammaren som bland annat innehåller en samling Faberge-ägg som säkert inte går av för hackor... Direkt utanför Kremlin ligger Röda torget och St. Basil´s cathedral, kanske den byggnad som allra mest förknippas med Moskva.

P1030184.jpg
St. Basils Cathedral

P1030080.jpg
Del av Kremlin med Great Kremlin Palace i mitten.

P1030145.jpg
Tomb of the Unknown Soldier, utanför Kremlin.

Jag har även vandrat runt en hel del i staden i övrigt. Ryska språket komplicerar förstås saker och ting men att lära sig det kyrilliska alfabetet hjälper enormt när det handlar om att läsa menyer, vägskyltar, metrostationer, ja allt. På tal om metron förresten, den är ju en av världens mest kända och transporterar över 9 millioner människor dagligen. Mer än Londons och New Yorks tillsammans! Den är ju ganska vacker också eller vad tycks?

P1030229.jpg
Komsomolskaya tunnelbanestation.

Till och med maten har överraskat positivt. Shaslik (Grillspett) och Plimini (Ravioli, hmm fast mycket godare) är fantastiskt gott när det är rätt tillagat. Får se om centralasien också kan överraska positivt på den fronten. Nu ska jag ta mig till tåget som avgår om två timmar. Ungefär 70 timmar senare är jag framme i Tashkent, förutsatt att allt går som planerat förstås.

Författat av hammarn 09:12 Arkiverat i Ryssland Tagged backpacking Kommentarer (1)

(Inlägg 1 - 3 af 4) Sida [1] 2 » Nästa