Lhasa

Äntligen i Lhasa!
Lhasa, buddismens högborg och en stad med massor med historia. Lhasa har länge varit ett av mina önskeresmål så det var härligt att äntligen få besöka platsen. Lhasa ligger i TAR (Tibetan Autonomous Region) och i TAR måste man ha lokal guide för att få resa runt (även om man i just Lhasa får röra sig fritt). Jag hade bokat in en 16 dagars guidad tur i TAR och guiden mötte mig på tågstationen.

Vår grupp visade sig bestå av 3 personer, jag, en ung holländare och en professor från Polen. En liten och bra grupp, likasinnade personer och vi kom bra överens. De första dagarna bestod i att bekanta sig med Lhasa. Tibets huvudstad har ju mänder av guldkorn, inte minst det magnifika Potala Palace som tornar upp sig mitt i staden. Lhasa är dock delat, numera bor nästan lika många kineser i Lhasa som tibetaner, det märks också tydligt att staden har växtvärk, typisk kinesisk homogen förortsstruktur är det första jag ser av Lhasa på väg in till hotellet med bil. När vi svänger upp på bron över Lhasa river så ser jag för första gången Potala Palace på avstånd och det ger en fingervisning om att Lhasa har mer att erbjuda. Förutom palatset så är gamla stan det mest intressanta i centrum, där får man en känsla av hur Lhasa sett ut i århundraden (även om även gamla stan numera huserar ett burger king bland annat).

Jokhang Temple och Barkor Circuit är dess fokalpunkt och ett måste när man är i Lhasa, folk från hela regionen tar sig till Lhasa för att göra koran runt Jokhang. Rökelsen ligger tung över gatorna och prostrerande pilgrimer blandas upp med turister och lokalbefolkningen.

Det finns egentligen hur mycket som helst att skriva om Lhasa men såhär i efterhand så låter jag bilderna tala istället. Ett intressant inslag var dock de debatterande munkarna i Seraklostret strax utanför Lhasa: