Tromsö till Gällivare

31.07.2016 - 07.08.2016 16 °C
Se Nordkalotten 2016 på hammarns karta över resan.

Långcykling sätter sina spår på händer och fingrar. Att hålla i ett cykelstyre 6 timmar om dagen gör efter sisådär en vecka att finmotoriken i fingrarna är som bortblåst. Ja, inte bara finmotoriken utan jag har ingen som helst styrka när det gäller att röra fingrarna i sidled. Samma fenomen stötte jag på förra gången jag cyklade, det är inget större problem egentligen, det gör inte ont men det medför en del pinsamheter. Till exempel är det det bara att glömma att hålla bestick på någorlunda normalt sätt. När jag för ovanlighetens skull sätter mig på en restaurang är det alltså med nån sorts krampaktig knytnävsfattning som kniv och gaffel sitter på plats, det är knappast någon vacker syn. Även min signatur ser förvånansvärt lik ut det den gjorde när jag var sisådär 6 år...
Förutom detta mindre irritationsmoment så har jag dock mycket mindre problem med krämpor nu jämfört med förra gången jag försökte mig på en längre cykeltur. Krediterar detta främst till sadeln som visat sig vara ett fenomenalt bra köp (Gilles Berthoud Aspin om nån undrar).

Tromsö ligger vääldigt långt norrut, bortsett från några dagar på Svalbard så är detta det nordligaste jag befunnit mig. Omgivningarna är fantastiska, arktiska miljöer och en tur upp till Storsteinen med Fjellheisen bjuder på härliga vyer åt alla håll. Förutom denna lilla exkursion gjorde jag så lite som möjligt i Tromsö. Testade restaurangutbudet förstås som får godkänt, inte mer. Var också på polarmuseet som var mycket bra och intressant. Givetvis gott om information om Nansen och Amundsens expeditioner. Annars så nyttjade jag tiden mest till att vila benen och fundera ut vart jag skulle ta mig härnäst. De flesta cyklister har antingen Tromsö som slutpunkt eller så fortsätter de till Nordkap. Nordkap är bara 50 mil från Tromsö men var inget som lockade. Nej, jag vände istället blicken söderut och mot Sverige. Två alternativ, E6 till Narvik sen vidare till Abisko och Kiruna eller E8 (norrskensvägen) via Treriksröset och svensk-finska gränsen. Jag valde det senare främst för att kunna besöka Treriksröset men även för att jag misstänkte det var en mindre trafikerad sträcka samt innehöll mindre stigningar in till Sverige. Därmed förstås inte sagt att vägen jag valde var helt utan stigningar...

The Tromsø Bridge and Arctic Cathedral

Southern Tromsö, view towards west

Northern & eastern Tromsö, view towards north

Balsfjorden

Jag gruvade mig för Sträckan Skibotn - Kilpisjärvi som innebar att lämna norska fjordarna och ta sig upp i bergen in mot Finska gränsen och Kilpisjärvi (Treriksröset ligger alldeles i närheten). Det innebär 0 till 542 meter över havet inom loppet av ca 40 km, pust. Det gick dock bättre än väntat och sträckan blev allt annat än händelselös. Först så kom jag till en olycksplats där en lastbil kommit för långt ut i vägrenen och till slut vält och på den sidan vägen var det lyckligtvis en bergvägg som tog emot men släpet skrapades upp totalt och fruktlasset han hade blev kompott längst bergsväggen. Jag anlände samtidigt som bärgaren men det såg iaf ut att ha gått bra för chauffören. Bara några km längre fram var det ett söklag som gjorde sig redo för att ge sig ut och leta efter någon saknad vandrare. Min egen klättring gick i alla fall smärtfritt och jag hann fram till Kilpis lagom till kvällsturen till Treriksröset. Vädret var fantastiskt och det var en behaglig båttur som tog mig och många andra turister så nära man nu kan komma med båt. Sista 3 km får man gå. Här korsar man även nordkalottenleden som man kanske skulle ha gått något år... Stöter också på en hel del vandrare här. Kilpisjärvi är lite av ett vandringscentrum men den märkligaste synen på länge på väg till Treriksröset var kvinnan som vandrade med sin katt!? Ja, hon knallade alltså runt med vandringsrygga och en svart katt som satt på locket bakom hennes huvud och klamrade sig fast för glatta livet, synd att jag inte tänkte på att ta en bild... Efter det mötet så var Treriksröset bara runt hörnet, hela den korta vandringen bjöd på fina omgivningar och kalasväder som sagt. Trevlig omväxling till cyklingen.

Three-Country Cairn (Treriksröset)

Landscape near Three-Country Cairn

Saana seen from M/S Malla

Väl tillbaka i Kilpis så tog jag en öl och gick och la mig (6€ för en halvliter, sjukt billigt efter 3 veckor i Norge!). Från Kilpis så fortsätter norrskensvägen söderut längst svensk-finska gränsen och jag trampade på mot Karesuando. Sträckan utmärkte sig med sina enorma raksträckor vilket förstås var en ordentlig kontrast mot de norska fjordvägarna jag vant mig vid. Nu var det helt andra omgivningar och mer och mer bekanta vyer med vidsträckta skogs och sjölandskap. I Karesuando korsade jag alltså över till Sverige och övernattade. Karesuando är för övrigt Sveriges nordligaste tätort och jag övernattade också på Sveriges nordligaste camping. Tog mig nästa dag till Vittangi och sedan vidare till Gällivare där jag nu sträcker på benen och väntar ut regnet som öst ner hela dagen idag. Den sträckan har bjudit på trevlig cykling, övervägande platt och fint väder vilket gjort att jag fått upp farten ordentligt och nu går det vissa stunder som på räls. En och annan oväntad "sevärdhet" stöter man på även här uppe. Ta till exempel suptallen strax utanför Vittangi eller varför inte Lappesuando som har en utmärkt restaurang / rastplats strax söder om Svappavaara. Annars märks det förstås att man är i glesbygd med långt mellan byarna och få butiker och rastplatser längst vägarna. Har heller inte träffat på en enda annan cyklist sedan jag lämnade Norge. Det förvånar mig något men dom flesta väljer kanske kustvägen eller så är det helt enkelt lite sent på säsongen.

Northern Lights Route