Resebloggar från Travellerspoint

Kakheti - Bland vingårdar och kloster

sunny 28 °C
Se Kaukasus 2010 på hammarns karta över resan.

Efter att ha vilat upp mig några dagar i Tbilisi och mött upp med Karolina, den tjeckiska jag träffat tidigare i både Tbilisi och Mestia och som jag kommer att resa med ett tag framöver, så bestämde vi oss för att åka vidare till Signaghi. Signaghi ligger två timmar öster om Tbilisi mitt i Kakheti, georgiens vindistrikt. Georgien är vinets ursprungsland och här har vin producerats i över 8 000 år! Vinet har en helt annan karaktär än det franska vi är vana vid. Det är fruktigare och ofta sötare, åtminstone det röda vinet. Jag som normalt inte är någon större vindrickare uppskattade dock det georgiska vinet. Vet inte om det berodde på omgivningen eller smaken men det spelar mindre roll. Förutom vin så produceras även stora mängder konjak samt chacha (Det typiska georgiska eldvattnet som finns överallt i landet och är gjort på restprodukter från druvor. Liknar inte vår vodka alltså utan mer Slibovice från centraleuropa).

Var och varannan person i Kakheti odlar sitt eget vin eller har en släkting som gör det och befolkningen är riktiga livsnjutare. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av området då ingen av oss hade någon kunskap om området sedan innan. Lilla Signaghi var dock en väldigt överraskning, byn (ca 2000 invånare) ligger på en kulle och bjuder på fin utsikt över Alazanidalen och dess täcke av vinodlingar nedanför. Byn är omgärdad av en stadsmur och fick mig att associera till Dubrovnik eller kanske någon italiensk pittoresk medelhavsstad snarare än de i övrigt så grå och betongtunga georgiska städerna. Innanför muren finner man kullerstensgator, träbalkonger och vita fasader, den georgiska staten har nyligen lagt ut stora summor på att restaurera byn för att attrahera turister och göra den till Kakhetis turistort nummer ett. Så länge det görs smakfullt och så länge det inte är fler turister än dem vi stötte på så har jag inget emot det hela. (Det värsta med turism är ju trots allt alla jäkla turister...)

Gata i Sighnaghi

Gata i Sighnaghi

"Happy Line" skylt, strax innan Sighnaghi. Innebörden blev klar först efter vistelsen där

"Happy Line" skylt, strax innan Sighnaghi. Innebörden blev klar först efter vistelsen där

Efter ankomst hamnade vi hos en trevlig georgisk familj och det första de gjorde var att placera oss i hammocken på verandan med var sitt glas vin. Vi behövde vila efter en lång resa lät det (i själva verket var vi bara 2 timmar från Tbilisi...) Jag klagade inte utan lät mig hänföras av det goda vinet och den fantastiska utsikten över vinodlingarna i dalen. Faktum är att vi i stannade i Signaghi i fyra dagar, jag vet ärligt talat inte riktigt vad vi gjorde där så länge, platsen är förtrollande och det kändes som att tiden stannat upp. Jag och Karolina träffade en dansk duo som bodde på samma guesthouse och det gamla ordspråket ”Lika barn leka bäst” passade väl in på oss. Vi fyra umgicks en hel del de närmsta dagarna, danskarna var som danskar är mest, glada, öppna och för det mesta berusade. :) De två var far och son där sonen var såväl författare som mentalt handikappad. Ja, enligt danska staten åtminstone, han verkade inte alltför upprörd över det hela. Fadern var gymnasielärare i politik bl.a.

Karolina och danskarna, Terass i Sighnaghi

Karolina och danskarna, Terass i Sighnaghi

Förutom att dricka och äta gott så hittade vi dock på en del i trakten också under dessa dagar. Jag och Karolina misslyckades grovt med att lifta runt i regionen. Inte för att folk inte ville stanna och plocka upp oss, tvärtom, så gott som alla bilar stannade även om de inte hade plats. Tror det hade mer att göra med att vi inte visste vart vi skulle. Märkligt kan tyckas men vi ville egentligen bara driva runt mellan olika kloster och vingårdar. Vi tänkte att lokalbefolkningen borde veta vilka platser som är bäst att besöka som turist men oj så fel vi hade. De hade ofta mindre koll än oss och även om vi fick skjuts till bl.a. ett kloster utanför Signaghi så påstod föraren att det var ett helt annat kloster än det faktiskt var. På det hela så är det otroligt svårt att lifta om man inte har en given destination så vi gav snart upp och återgick till att dricka vin i hammocken tillsammans med danskarna...

Förutom våra danska vänner var det en hel delegation israeler där också. Israeler som jag ofta träffar på resande fot tillhör inte direkt mina favoritnationaliteter. Detta av flera olika anledningar och ytterligare en dök upp i Signaghi. Israelerna där firade Shabbat vilket bland annat innebär att de inte får "ta sig för något" eller "utföra något" under dagen. Jag är inte direkt någon expert på judiska helgdagar men för den israeliska tjej som var med och som klagade över magsmärtor under dagen blev det ganska kritiskt. Hennes vänner ville inte släppa iväg henne till sjukhuset eftersom det var Shabbat och när det till slut blev riktigt akut och hon ändå var tvungen att åka ambulans till sjukhuset i Tbilisi så behövde hon omedelbart opereras. Blev aldrig riktigt på det klara med exakt vad som var fel men hon klarade sig som tur var även om det hade besparat henne en massa smärtor och problem om hon åkt till sjukhuset betydligt tidigare.

För att återgå till våra aktiviteter så gjorde vi ett nytt försök på vin/klostertripp, denna gång gjorde vi en riktig utflykt tillsammans med våra danska vänner och med Guram, farsan i familjen där vi bodde, som guide/förare.
Vår husvärd körde runt oss under dagen och i typisk georgisk stil så började vi med att provsmaka vin och konjak på en vinfabrik för att sedan bege oss till diverse kloster. Ordningen kan tyckas underlig men i Georgien är den helt naturlig....

Vinflaskor i vinfabrik, Qvareli

Vinflaskor i vinfabrik, Qvareli

Karolina och Kristen, vinprovning i Qvareli

Karolina och Kristen, vinprovning i Qvareli


Gremi castle and the Church of the Archangels

Gremi castle and the Church of the Archangels

Kovlatsminda Kloster, Gurjaani

Kovlatsminda Kloster, Gurjaani

Vi gjorde också en utflykt till David Gareji under vår vistelse i Sighnagi. David Gareji är ett klosterkomplex beläget i öknen i södra Georgien på gränsen mot Azerbaijan. Ända sedan 500-talet har munkar bott och levt på denna väldigt ogästvänliga plats. Bostäderna bestod av grottor och det är ett häftigt ställe väl värt ett besök om man är i trakten om än på tok för varmt för min del.

David Gareji Klosterområde

David Gareji Klosterområde

På det stora hela kändes vistelsen i Signaghi som en semester under semestern. Ett ställe där man kan koppla av, äta god mat, dricka vin och ha det allmänt lugnt och skönt. Varje kväll anordnade värdfamiljen en stor middag för alla gäster och borden var överfulla med mat i alla dess former. Äggplantor i valnötssås, tomat/gurksallad, kåldolmar, kyckling, potatis och mängder med andra godsaker. Dessutom bjöds det på så mycket vin och chacha som vi kunde dricka. Varje middag blev alltså väldigt långdragen och slutade ofta mer som en fest än en middag. Ett perfekt ställe att koppla av efter några ansträngande dagar i bergen och den plats i georgien som hittills överraskat mest positivt på mig!

Författat av hammarn 05:13 Arkiverat i Georgien Tagged backpacking

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Var först att kommentera detta inlägg

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login