Resebloggar från Travellerspoint

Vandringar i Svaneti

sunny 31 °C
Se Kaukasus 2010 på hammarns karta över resan.

Svaneti visade sig vara ett så behagligt område att jag stannade där en vecka. Det jag sysselsatte mig med förutom att umgås med andra resenärer om kvällarna var förstas att vandra i bergen. Eftersom jag är en lat resenär har jag inte med mig tält, sovsäck, kök och liknande utrustning (något jag dock ångrar nu) utan jag fick nöja mig med en-dags turer med Mestia som utgångspunkt. Lyckligtvis finns det gott om intressanta alternativ i området och den absoluta favoriten kom att bli Coruldi Ridge. Coruldi Ridge är en kam pa 3300 meters höjd ifrån vilken man har magnifik utsikt över framförallt det väldigt närbelägna Mt. Ushba (4710m), Kaukasus drottning. Vyn fran kammen skiljer sig dramatiskt beroende på vilket håll man står vänd mot. Blickar man nedåt i dalen syns Mestia långt där nere i grönskan, snor man ett halvt varv så uppenbarar sig en helt ny värld av is, snö och sten. Vyn ar så otrolig att jag inte ens vill försöka mig pa att beskriva den närmre. Hänvisar istället till några bilder samt ett citat fran Peter Nasmyth som jag inte kan toppa:

"You look down on two huge glaciers – the Ushba Ice Fall and Chalati Glacier. The tower of Chatin Tau (4368m) rises up directly ahead like a Mt Doom – and lording above all is Ushba, now awesomely close”

Mt Chatin Tau (4368m) and the Chalati glacier

Mt Chatin Tau (4368m) and the Chalati glacier

Me in front of Mt. Ushba (4710 m)

Me in front of Mt. Ushba (4710 m)

Mt Ushba (4710 m)

Mt Ushba (4710 m)

Mestia valley seen from the Coruldi Ridge

Mestia valley seen from the Coruldi Ridge

Att ta sig dit på en dag är dock lite lurigt. Mestia där jag sov ligger på 1300 meters höjd vilket alltså skulle innebära en vandring på över 2000 höjdmeter på en dag, och man ska ju tillbaka med... Jag fuskade därför något och tog en jeep halvvägs upp men det var ändå en rätt ansträngande vandring. Mina lår brinner fortfarande, tre dagar efteråt. Dessutom navigerade jag ”lite” fel pa vägen ned vilket gjorde att jag fick ta mig ner genom ett skogsparti och den georgiska skogen består nästan uteslutande av ogästvänliga ting. Allt man rör ar vasst eller sticks. Taggar, nässlor och andra växter jag aldrig sett innan har dekorerat mina armar med små små blåsor.

En annan höjdpunkt i området är den superbt avlägsna byn Ushguli ca 45 km från Mestia. Det låter kanske inte så mycket men det tar över 3 timmar med jeep vilket skvallrar en del om vägkvalitén. Ushguli sägs vara Europas högsta bosättning med sina 2100 meter (om man nu räknar Georgien till Europa) och ligger onekligen spektakulärt till. Byn kanns mycket mer genuin än Mestia och stenhusen med sina skiffertak blandas med svantorn. Mest iögonfallande ar dock Skharamassivet som utgör kulissen for Ushguli. Mt Skhara med sina 5067 meter ar georgiens högsta berg.

Ushuli with Mt. Skhara in the background

Ushuli with Mt. Skhara in the background

Ushguli

Ushguli

I Ushguli fick jag återigen känna på den georgiska gästfriheten. Precis efter att ha ätit lunch (Kubdari vilket är en slags köttpaj, speciell för regionen) på ett café tillsammans med ett par från Berlin blev vi inbjudna att ansluta oss till dem. Det är inte lätt att ta sig ifrån ett bord med georgier överhuvudtaget och absolut inte utan att ha både ätit och druckit avsevärda mängder. På något sätt lyckades vi dock hinna med vår jeep som senare tog oss tillbaka till Mestia.

Lunch at a café in Ushguli

Lunch at a café in Ushguli

Jag grämde mig förstås fortfarande över att jag missade tillfället att flyga till Mestia. Därför gjorde jag mitt yttersta för att komma på ett flyg från Mestia istället. Mina ansträngningar gav utdelning och jag lämnade Mestia ombord ett Antonov AN-2. Jag skulle kunna skriva en mindre roman om denna flygning men eftersom jag redan gjort det vid en tidigare flygning i Tadzjikistan hänvisar jag till det inlägget istället:
http://hammarn.travellerspoint.com/33/

Jag nöjer mig med att påpeka att denna flygning, om än snarlik, var i ett mycket mindre plan, 12 sittplatser, där passagerarna sitter vända mot varandra med ryggarna mot flygplanskroppen. Antonov AN-2 började byggas 1947 och är ett tvåvingat enpropellerplan. Sträckan vi flög var endast runt 90km men det tog nästan 40 minuter. Långsamt och vingligt och väldigt lätt att bli åksjuk. Lägg därtill rejält smutsiga fönster vilket gjorde att man inte kunde njuta av vyerna lika väl som i Tadzjikistan. På det stora hela inte direkt en behaglig upplevelse men en väldigt speciell sådan. Gratis dessutom! Ja, att flyga denna sträcka som turist (eller svaneti-bo) är i det närmaste gratis. Mestia - Kutaisi kostade det mig ca 100 SEK. Georgien vill verkligen ha turister till dessa avlägsna områden.

Antonov AN-2

Antonov AN-2

Antonov AN-2 cockpit

Antonov AN-2 cockpit

Från Kutaisi tog jag mig direkt vidare till Tbilisi för att låta låren återhämta sig och planera nästa destination.

Författat av hammarn 11:52 Arkiverat i Georgien Tagged backpacking

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Var först att kommentera detta inlägg

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login