Resebloggar från Travellerspoint

Östra Pamirerna

Forsatt resande längst Pamir Highway, Tadzjikistan.

sunny 18 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Var femmannagrupp fortsatte farden ut ur Wakhan Valley via Khargush Pass (4344 m) och anslot till den asfalterade Pamir Highway som traverserar pamirerna och fortsatter anda in i Kirgizistan.

P1040515.jpg
Wakhan Valley ganget (minus Axel som fotar).

Nastkommande natt spenderade vi vid sjon Bulunkul och det suverant isolerade samhallet med samma namn. De grona, frodiga och bordiga omradena langst Wakhan Valley kanns valdigt avlagsna nu och har uppe pa denna hogplata pa 3700 meters hojd ar det kargt, kallt, vindpinat och otroligt odsligt. Att det overhuvudtaget bor manniskor har finner jag fascinerande, aret runt dessutom! Bristen pa brukbar jord gor att jag har svart att forsta hur dessa manniskor far det att ga ihop. Far, nagra kossor och ett par betande yakar ar allt jag ser som kan bidra till foda. Har ar det latt att inse att Tadzjikistan ar asiens fattigaste land, ett land som dessutom drabbats hart av den globala finanskrisen. Storsta enskilda inkomstkallan (enligt vissa kallor storre an halva BNP) kommer fran Tadzjiker som arbetar utomlands och skickar hem pengar till sina familjer. Det allra mesta kommer fran Ryssland men sedan krisen borjat och Ryssland drabbats av arbetsbrist sa har manga centralasiater forlorat sitt arbete.

Har i Bulunkul verkar dock dessa bekymmer avlagsna. De fa familjer som bor har ar och har alltid varit mer eller mindre sjalvforsorjande. Just denna by ar hjalpt av att sjon har ett hyfsat stabilt fiskbestand. Faktum ar att forsta kvallen i Bulunkul bjuds vi pa torkad, friterad fisk. Harligt med lite omvaxling, det var forsta gangen pa resan jag at fisk (fem veckor sedan sist). Befolkningen i Bulunkul liksom ovriga mindre byar i omradet ar i huvudsak Kirgizisk vilket ar en effekt av de suspekta gransdragningar i omradet. Dessa kom till 1924 da Stalin skapade de kantiga landsgranserna. Detta har fatt som foljd att landerna har mycket blandad befolkning, framforallt i gransomradena. Till exempel har uzbekiska stader som Samarkand och Bukhara en stor Tadzjikisk befolkning medan omradena i ostra Tadzjikistan befolkas av Kirgiziska nomader. Befolkningen i Tadzjikistan har for ovrigt iranskt ursprung och skiljer sig darmed fran ovriga centralasien (turkiskt ursprung).

P1040450.jpg
Toalett i Bulunkul med hyfsad utsikt. Besparar er bilder fran insidan...

P1040467.jpg
Volleyball match i Bulunkul.

P1040378.jpg
Lake Bulun Kul.

Naturen ma vara karg men den faller mig i smaken. Var man an vander sig sa ser man berg i bakgrunden som ofta innehaller jarn och koppar vilket gor att de skiftar i rott och gront. Lagg till detta snokladda toppar insvepta i tunna molntacken och vykortsbilden ar fullandad. Fran Bulunkul aker vi vidare till Alichur, ytterligare en liten bosattning placerad vid ett vattendrag. En relativt handelsefattig dag foljer men det ar skont att bryta upp langre bilresor i mindre delar ibland vilket var syftet med stoppet har.

Alichur_plains.jpg
Slattlanden kring Alichur.

Efter Alichur tar vi oss an den sista strackan av var gemensamma resa, aterstoden till Murghab. Murghab ar centralort i de ostra pamirerna aven om man inte bor lasa in sa mycket i termen centralort i det har fallet. Byn har 6000 invanare och tillgang till lyx som electricitet (om an instabil), speglar (markte att jag sag ut som en tvattbjorn efter for flitigt anvandande av solglasogon), mobiltackning, gronsaker och coca-cola. Bland saker som saknades kan namnas internet, en riktig dusch och toalettstolar. Vad som daremot finns i Murghab ar en cykeluthyrare! Detta var jag givetvis tvungen att utnyttja och jag begav mig snart ivag pa egen hand mot nagra avlagsna byar och dalgangar i omradet. Cykeln var kanske inget mekaniskt masterverk men for ett par dagar borde den halla tyckte jag.

Nagra detaljer jag snart blev varse om:

  • Att cykla 10 mil pa slata norrlandsvagar ar en sak, att gora detsamma pa grusvagarna i Pamirerna pa 4000 meters hojd nagot helt annat.

  • Naturkrafterna ar obarmhartiga pa den har hojden. Solen ar otroligt stark och min solfaktor 20 var sisadar 20 for lite.

  • Det ar bara att halla tummarna for att det inte blaser upp, motvind ar inte att leka med, huga!

  • Efter 30 minuter i sadeln borjade det dessutom snoa! Vafasen, jag trampar runt i t-shirt och njuter av solen, samtidigt som jag ser vita flingor landa pa mina armar, suspekt! Slutade dock ganska omgaende lyckligtvis.

Jag trampade i alla fall vidare till Rangkul, en by inte langt ifran den Kinesiska gransen. Gransvakter hade en kontroll precis innan byn och "el commendante" som han kallade sig bjod in mig pa middag. Efter 6h i sadeln var jag vralhungrig sa det var valdigt valkommet! De dukade fram brod, te, potatis, kott (far som vanligt antog jag), gronsaker och kaffe(!). En av de basta maltiderna i Tadzjiistan vilket i och for sig kan hanga ihop med den fysiska anstrangningen som foregick malet. Halvvags in i maltiden forsoker "commendante" forklara vad for kott vi ater genom att gestikulera vridna horn med armarna.
Huh?! Ibex eller vadda?
Forst nar han visar en bild pa mobilen forstar jag vad vi ater. Tva gransvakter haller namligen fast ett Marco-Polo far i hornen. Oops!
Gott var det dock, synd bara att Marco-Polo faret ar utrotningshotat. Just tjuvjakt av gransvakter/militarer ar en av anledningarna till att stammen minskat sa kraftigt.

Efter maten rullade jag in i Rangkul, ytterligare en av dessa sma, semi-nomadiska och i huvudsak Kirgiziska byar i ostra Pamirerna. De flesta finner dem deprimerande, jag gillar dem dock. Kanske for att de paminner om Arvidsjaur. Mer troligt for att de kommer att fa Arvidsjaur att framsta som lilla Paris nar jag val ar hemma.

Rangkul bjuder ocksa pa spektakular natur. Mest iogonfallande ar det snokladda Muztag Ata (7546m) pa den kinesiska sidan. I narheten ligger ocksa tva mindre sjoar som dock var omojliga att stanna vid nagra langre perioder pa grund av aggressiva myggor (pa 4000 meters hojd, ska man aldrig slippa dem?!). Far i alla fall sova hos en Kirgizisk gubbe och nasta dag liftar jag tillbaka en bit och spenderar resten av dagen i sadeln langst Pshart Valley, en dalgang i narheten av Murghab.

P1040612.jpg
Grusvag i narheten av Rang Kul.

Basketball..Rangkul.jpg
Basketkorg, Rangkul.

Lake_Shor_Kul___1.jpg
Lake Shor Kul.

Efter att ha atervant till Murghab arrangerar jag och Axel, som ar de enda kvarvarande fran var tidigare grupp, transport till Osh i Kirgizistan foljande morgon. Tillsammans med 6 kirgizer beger vi oss ivag i en Mitsubishi Pajero. Bilen far slita ont, vagen ar dalig och tre hoga pass ska korsas innan vi ar framme i Osh. Precis innan gransen klattrar vi over den hogsta punkten langst hela Pamir Highway, Ak-Baital Pass, 4655 meter over havet. Gransovergangen gar smidigt och val i Kirgizistan belonas vi av makalosa vyer over de snokladda Pamirerna bakom oss pa den Tadzjikista sidan. Jag hade egentligen kunnat stanna langre tid i landet men ska jag hinna se atminstone lite av Kirgizistan innan hemfarden sa ar det hog tid att borja nu.

View_from_..al_pass.jpg
Vy fran toppen av Ak-Baital Pass, 4655 m.

Yaks_grazi..rt_pass.jpg
Yakar (en Yak flera Yakar?) betar pa gransen till Kirgizistan.

P1040777.jpg
Vy over Pamirerna, sett fran Kirgizistan (i narheten av Sary Tash).


Karta over ostra Tajikistan.

Författat av hammarn 00:28 Arkiverat i Tadzjikistan Tagged backpacking

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Kommentarer

Här är det ingen aprikosfestival, dock surströmmingsfestival på sina håll!!!

av Astrid

Inte sa illa det heller. Misstanker att det ar mindre populart bland turisterna dock :)

av Anders

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login