Resebloggar från Travellerspoint

Trekking i Fanbergen

Vandring i norra Tadzjikistan

sunny 20 °C
Se Centralasien 2009 på hammarns karta över resan.

Penjikent, en stad med 50,000 invanare ligger vackert inklamd mellan tva bergskedjor i vastra Tadzjikistan. Den ar aven en popular utgangspunkt for vandringar i de narliggande Fanbergen. Aven jag var nu ute efter lite frisk bergsluft och mer humana temperaturer. Att ge sig ut pa en grupptur med ett gang andra turister var dock inget som lockade. Ett tag funderade jag pa att helt enkelt kopa en asna och bege mig upp i bergen sjalv. Asnor visade sig dock vara ovantat dyra, 2000 spann for en duglig asna var i saftigaste laget och dessutom har jag dalig koll pa andrahandsvardet. Na, till slut fick det bli en tur genom Penjikents "turistbyra". I fyra dagar skulle jag, min guide Abdurashid, asnan Melker samt Mr. Khudoyorov engelskalarare i regionen, upp i bergen i norra Tadzjikistan.

Tanken var att vi skulle motas i Sarvoda, en by langst huvudvagen mot Dushanbe. Fran Sarvoda skulle vi sedan ta oss upp langst Pasjrud-dalen mot Alaudin lakes hogre upp i bergen. Jag tog en delad taxi till Sarvoda och planen var helt enkelt att guiden skulle hitta mig nar jag kom fram. Undrade ett tag over hur det skulle ga till men det visade sig snart att Sarvoda var en liten by och att lokalisera den enda utlanningen var inte sarskilt svart.

Abdurashid verkade vara en trevlig prick, 45 ar, kort, spanstig och med pigga ogon gav han ett gott forsta intryck. Enligt turistinformationen i Penjikent skulle han kunna engelska men det visade sig vara en optimistisk tolkning. Han engelska kunskaper strackte sig inte mycket langre an till frasen "No problem?" vilken han dock anvande flitigt for att avsluta meningar med da han var valdigt man om att jag skulle trivas. Jag larde mig snabbt att bara halla med da det for det mesta handlade om smasaker

Abdurashid: "Kan du vanta har medan jag springer ivag och koper nagra meloner?" (pa Tajik) "No problem?" (Pa engelska)
Jag: No problem!

Abdurashid: "Kan du vanta har medan jag halsar pa nagra bekanta?" (pa Tajik) "No problem?" (Pa engelska)
Jag: No problem!

Abdurashid: "Vi har inget svart tee, ar gront tee okej" (pa Tajik) "No problem?" (Pa engelska)
Jag: No problem!

Abdurashid: "Om du vill kan vi ta passet pa 4000 meter istallet for den vanliga vagen upp?" (pa Tajik) "No problem?" (Pa engelska)
Jag: No problem!

Det sista lyckades jag dock avstyra lite senare lyckligtvis...

Pa kvallen ansluter Mr. Khudoyorov, en 61-arig professor i engelska som kom att folja med under resten av turen. Hans ankomst eliminerade lyckligtvis eventuella sprakliga barriarer. Han var valdigt pratglad och dessutom valdigt fortjust i vodka. Kombinerade dessutom garna de tva vilket hans engelska dock inte var direkt hjalpt av. Flera kvallar kom vi att skala for varandras valgang, halsa, familjers halsa och lycka och sa vidare langt in pa smatimmarna.

P1030942.jpg
Jag och Mr. Khodourov i moderiktiga Tajikiska rockar.

Fran Sarvoda pa vag upp langst dalen passerade vi tre mindre byar. Jag tappade rakningen pa hur manga ganger vi blev inbjudna pa tee och en pratstund langst vagen. Nar vi kom hogre upp i dalen dar enstaka Tajiker holl till for att hugga gras eller halla efter boskapen tillkom farsk mjolk och ost ocksa vid besoken.

Bemotandet man far som gast har ar sa frammande fran det vasteuropeeiska sattet att det ar svart att forklara. Det ar nagot som bor upplevas helt enkelt. Enligt tajikernas tro ar en gast en person sand fran gud. Trots att det handlar om valdigt fattiga familjer gor de sitt yttersta for att fa gasten att trivas. Gavor i form av brod, torkad mjolk och liknande var inte ovanliga. Att det i vardera av de tre forsta hushall vi besokte dessutom rakade finnas ett fodelsedagsbarn gjorde att jag dessutom blev en slags fodelsedagarnas Messias efter detta. Mycket att leva upp till for en norrbottning ma jag saga.

P1030768.jpg
Pasjrud valley, Fanbergen.

Nar vi val tagit oss forbi byarna och de sporadiska boningar hogre upp i dalen och alla tebjudningar som det innebar var det dags att borja vandringen pa riktigt. Alauddin Lake var forsta stoppet och kom att utgora var taltplats och bas for fortsatta dagsetapper. Alauddin lake ar en liten sjo belagen pa 2500 meters hojd, pa den har hojden finns inga bosattningar, endast ett fatal "cowboys" som haller koll pa boskapen i omradet. Sjon ligger fantastiskt vackert till, kantad av grona sluttningar med betande boskap. Pa mornarna speglar sig de snokladda topparna i den stilla ytan och senare pa dagen nar solen star som hogst pa himlen antar sjon en turkos farg.

P1030949.jpg
Lake Alauddin, Fanbergen.

P1030821.jpg
Lake Alauddin, Fanbergen.

P1030948.jpg
Lake Alauddin tidig morgon, Fanbergen.

Den langsta avstickare vi gjorde fran sjon var langre upp i dalen till Lake Mutinye, en sjo belagen pa 3500 meters hojd. Pa den har hojden ar landskapet istallet kargt och livlost. Sten, berg och sno dominerar och enstaka alpinister ar pa vag att mata sig med de omgardande topparna. Hogst ar Chimtarga Peak, nastan 5500 meter.

P1030880.jpg
Lake Mutinye, Fanbergen.

Storre delen av tiden spendar vi dock kring var bas vid Alauddin Lake. Abdurashid har hela sin familj dar for tillfallet och humoret ar pa topp bland samtliga i lagret. En del andra taltande turister dyker upp med jamna mellanrum, framt fran Ukraina, Ryssland samt baltstaterna. Anders ar ett komlicerat namn att uttala for dom flesta utanfor Sverige och har blev jag snabbt dubbad till Orash, efter en Indisk artist och skadespelare. Pa taget mellan Moskva och Tashkent fick jag smeknamnet Alicher. Enligt nagon en Uzbekisk version av Anders aven om jag sjalv snarare tror att det harstammar fran Ali. Hur som helst var jag Alicher med hela taget vare sig jag ville eller inte.

De fyra dagarna avslutades med en tur till Iskander Kul (Lake Alexander efter Alexander av Makedonien), den storsta sjon i omradet. Aven detta en vackert belagen bergssjo som om den bara varit belagen i ett annat land vore overost med turister.

P1030968.jpg
Iskander Kul, Fanbergen.

Val tillbaka i Sarvoda stotte jag dock pa problem. Att ta sig darifran till Dushanbe ar relativt rattframt, problemet var att byn var liten och jag var den enda som ville aka till Dushanbe. Att betala for en hel taxi de 13 milen var inget som lockade sa det var bara att satta sig och vanta. Lifta gick inte heller da vagen strax ovanfor oss var avstangd. Kineser anstallda av Tadzjikiska regeringen reparerar vagen och stanger den sex timmar dagligen vilket innebar att ingen trafik overhuvudtaget rorde sig soderut. Lyckligtvis dyker tva franska vandrare upp nagra timmar senare och vi delar en taxi vidare mot Dushanbe. Vagen gar over det 3400 meter hoga Anzob pass och ar inget for den hojdradde. Vagen slingrar sig uppfor langst bergssluttningarna medan Kamaz-lastbilar dundrar nerfor i hog fart. Toppen bjuder pa makalos utsikt, lagom till vi vander nedat hinner solen ga ned vilket nog var bast for alla inblandade.

Turen som helhet var fantastisk. Jag hade forvantat mig vackra landskap och ororda kristallklara bergsjoar men vad jag inte hade raknat med var den extra dimension Abdurashid och Khodujorovs narvaro innebar. Nu fick jag aven en vardefull inblick i lokalbefolkningens liv i bergen och ar full av positiva intryck fran den senaste veckan.

Författat av hammarn 00:14 Arkiverat i Tadzjikistan Tagged backpacking

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Kommentarer

Det låter verkligen som ett trevligt land. Man blir sugen på att åka dit.

av Mike

Äventyren avlöser varandra! Fina bilder

av Astrid

Ja, Tadzjikistan ar en harligt oupptackt parla. Lika bra att aka hit nu innan alla andra gor det :)

av Anders

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login