Moskeer, Minareter och Madrassor

Fran Samarkand ar Bukhara bara en behaglig fyra timmars tagresa bort. Jason och Michelle, de tva australiensarna, ar pa samma tag och vi bestammer oss for att dela rum i Bukhara tillsammans med Jason, en kanadensisk langfardscyklist som i vantan pa ny falg till sin cykel ser sig omkring i Uzbekistan. Bukhara ar an varmare an Samarkand och temperaturen styr till stor del aktiviteterna. Nar det ar som allra varmast retirerar vi till nagon servering, garna luftkonditionerad eller atminstone med gott om sittplatser i skuggan. Upptacktsfarder runt staden praglas av kryssande genom grander pa jakt efter skuggsidor att folja.

Bukhara kom snabbt att bli en personlig favorit. Staden med sin mer an tusenariga historia har varit med om mycket. Den var en gang en viktig utpost langst sidenvagen, mongoler med Jenghiz Khan i spetsen har haft staden i besittning innan Timur Lenk tog over. Nagra arhundraden senare totalforstorde roda armen staden. Centrum utgors av Lyabi-Hauz torget som bestar av en 400 ar gammal bassang omgardad av lika gamla mullbarstrad. Flertalet madrassor kantar dessutom torget. En perfekt plats att koppla av under de varma eftermiddagstimmarna. Omradet kring Khalon minareten ar en annan favoritplats, den nastan 900-ariga minareten har ar fantastiskt vacker och ett arkitektoniskt masterverkt. De tva intilliggande madrassorna ramar in platsen pa ett utsokt satt. avsaknaden av turister gor det dessutom mycket lattare att ta in atmosfaren.

Khalon Minaret, Bukhara.

Ismail Somani Mausoleeum, Bukhara.

Efter ett par dagar i Bukhara bestammer vi (jag, Jason, Michelle och David) oss for att ta oss vidare till Khiva. Vi delar en taxi de cirka 55 milen genom oknen. Resan gar relativt smartfritt, for mig i alla fall, Michelle led av magsjuka och var inte pa sitt basta humor
Var chaffor talade forstas ingen engelska men det visade sig att han jobbat i sydkorea ett par ar. David ar engelskalarare i Sydkorea sa dar sitter jag, bredvid tva australiensare i baksatet pa en Daewoo Nexia mitt i den Uzbekiska oknen medan en kanadick och en uzbek smapratar pa koreanska i framsatet. Ibland kanns varlden liten...

Val i Khiva hittar vi fyra ett billigt home-stay och ger oss ut och inspekterar det nya naromradet. Khiva bestar av en gammal stadskarna, avskarmad fran resten av staden tack vare sin stadsmur. Innanfor murarna oppnar sig en valbevarad liten stad i staden som kryllar av madressor och minareter. Den lilla ytan gor dock att man snabbt avverkat omradet innanfor murarna. Nasta dag foljer jag med nagra fransoser pa en utflykt ett par mil utanfor Khiva. Ett omrade dar ett 20-tal fort ligger utspridda over ett ganska stort omrade. Vi nojer oss med tre, det mest imponerande var Ayaz-Qala, ett 2000 ar gammalt komplex av lera som mirakulost nog fortfarande star ganska valbevarat.

Islom-Hoya Minaret, Khiva

Ayaz-Quala, utanfor Urgench

Jason, Michelle och David aker vidare norrut, mot Moynaq som for bara 30 ar sedan lag vid Aralsjons kust. Nu ar den i det narmaste en spokstad. Jag ar mindre intresserad av den utdoende staden och langtar till bergen sa jag valjer att flyga tillbaka till Tashkent for att darifran ta mig over till Penjikent i Tadzjikistan. Innan jag kunde aka vidare var jag dock tvungen att losa den ekonomiska biten. Visa-kort ar underligt nog inte gangbart overallt i Uzbekistan
Det loste det sig dock genom en tripp till grannstaden, Urgench, tillika regionshuvudstad i omradet. Eller loste sig och loste sig... Det hela var en ratt omstandig procedur. Efter atta (ja, atta!) underskrifter och en jakla massa vantande far jag antligen loss mina dollar. Sen borjar aventyret att hitta nagon att vaxla till lokal valuta med. Eftersom den svarta vaxelkursen ar 25% battre an den officiella ar den det sjalvklara valet. Sen tar budgivningen vid, jag vill ju forstas ha sa bra vaxelkurs som mojligt sa fohandlingarna kan paga ett bra tag. Avslutar aventyret med middag och en ol sedan ar den dagen over. Semester nar den ar som bast!

Samma kvall sitter jag pa ett av Uzbekistan Airways Tupolev 154:or pa vag mot Tashkent. Darefter styr jag kosan mot Tadzjikistan.