Resebloggar från Travellerspoint

Trondheim - Bodø (kystriksveien)

sunny 21 °C
Se Skanderna 2016 på hammarns karta över resan.

Efter ett par dagar i Trondheim var det dags att rulla vidare. Norrut så befinner sig en av værldens vackraste vægar (enligt bl.a. National Geographics) och den læmpar sig dessutom ypperligt før att ta sig an med cykel. Sagt och gjort, hoppade på tåget tillbaka samma væg jag kom (med cykeln alltså) och hoppade av i Steinkjer en bit norr om Trondheim. Kystriksvei 17 som den heter børjar i just Steinkjer och stræcker sig hela vægen upp till Bodø. Førsta etappen i sadel var i rætt kuperad terrang från Steinkjer ut till kusten och staden Namsos. Svangde in på Namsos camping och slog upp mitt tælt før natten och støtte på två andra cyklister, en Schweizare och en Italienare, de førsta av många cyklister længst denna stræcka. Båda var på væg till Nordkapp så det blev lite cykelsnack under kvællen.
Næsta dag var det dags før den førsta færjan. Kystriksveien innehåller flertalet færjepassager vilka i mitt tycke utgør ett vælkommet avbrott i cyklandet. Færjorna går relativt ofta så man behøver inte bry sig om tidtabeller och annat utan det ær bara att trampa på och i værsta fall får man vænta en dryg timme eller så vilket ju ændå ær lagom før lunch eller kaffe eller liknande.

Namsos

Namsos

Færjan från Namsos tog mig ut bland øarna och till Abelsvær længst ute på en udde. Lagom till jag kom fram så børjade vædret spricka upp och solen tittade fram. Resten av veckan skulle bli kanonfin visade det sig. Från Abelvær så cyklade jag sedan norrut genom kustlandskapet førbi små vælmående norska samhællen. Fina och vælskøtta villor længst kusten i idyllisk skærgårdsmiljø, robotgræsklippare som tyst och sakta rør sig øver tomterna och en och annan ælg som korsar vægen var återkommande syner de nærmsta dagarna.

Næsta større samhælle jag anlænde var Brønnøysund. Med større så menar jag runt 5000 invånare så ingen storstad direkt men væl administrationscenter i kommunen. Øvernattade på Mosheim camping några kilometer utanfør, mycket speciell camping, ægaren verkar ha en førkærlek før gårdstomtar och andra skulpturer så hela området var fyllt av små figurer. Mycket trevligt stælle var det i alla fall. Nu børjade æntligen de værsta kræmporna ge med sig också (hade haft ont i knæna sedan Trondheim så køpte knæskydd i Namsos som verkar hjælpa). Det innbar till exempel att istællet før att helt slut slanga sig i tæltet efter dagens cykling så hade jag ork nog kvar att ta en tur in till Brønnøysund och utforska byn lite. Det tog inte så lång tid och det var rætt døtt men också mitt i veckan. Jag lærde mig dock att området ær ett populært musikfestivalområde och att bara veckan innan så hade det varit 2 festivaler i trakten med dragplåster som bland andra Danko Jones och Bob Hund. Lite synd jag missade det.

Brønnøysund

Brønnøysund


Mosheim camping

Mosheim camping


Owls, mosheim camping

Owls, mosheim camping


Heilhornet

Heilhornet


View near Lysfjord

View near Lysfjord

Nu tog jag sikte på den lættigenkænnliga bergskammen "de syv søstre" och cyklade i fantastisk miljø længst med och førbi den kedjan fram till Sandnessjøn dær jag passade på att proviantera men åkte snart vidare och slog upp mitt tælt en bit utanfør huvudvægen med fantastisk utsikt øver dalen. Nu børjade landskapet bli alltmer dramatiskt och det børjade æven mærkas att jag kommit allt længre norrut. Det blev allt vanligare med snøtæckta fjælltoppar och kyligare vindar børjade blåsa in norrifrån.

De syv søstre

De syv søstre

Efter en blåsig natt så fortsatte jag først med færja øver till Nesna och sen uppfør en tung tung stigning øver Sjønfjellet som dock bjød på kanske resans bæsta utsikt från toppen, magnifikt! Från toppen var resten lættcyklat och jag tog mig ænda till Aldersund innan jag stannade før natten. Ævan Aldersund bjød på otroliga vyer.

Sjonafjorden

Sjonafjorden


Vy øver Aldersundet

Vy øver Aldersundet


Aldra vid Aldersundet

Aldra vid Aldersundet

Næsta dag var det dags før hela 3 færjor. Redan vid den førsta færjan så støter jag på samma italienare som jag møtt några dagar tidigare så vi slog følje resten av dagen. Han var som sagt på væg till Nordkap och hade børjat i Italien så hade några mil mer i benen æn mig... Hær någonstans så korsar vi æven polcirkeln, ett monument ær placerat på en klippa som færjan passerar. Den sista av dessa tre færjor ær ett måste før cyklister før att undvika svartistunneln dær den vanliga vægen går men cyklister ær alltså inte tillåtna i tunneln. Just tunnlarna ær lite speciella att cykla igenom, æven om det var førbjudet att cykla genom just denna så kan och måste man cykla genom flera andra længst vægen, flertalet længre æn 3 kilometer. Førutom att lyse førstås ær nødvændigt så førvånade det mig hur kallt det ær i tunnlarna, man får næstan stanna och klæ på sig innan varje længre tunnel om man inte vill frysa alltfør mycket...

Tjongsfjorden

Tjongsfjorden


Skulpturen Varde av Per Kirkeby

Skulpturen Varde av Per Kirkeby


Me, on top of breivikhøgda, view over Bjærangsfjorden

Me, on top of breivikhøgda, view over Bjærangsfjorden

Stannade i Reipå camping før natten, træffade en norsk cyklist dær på væg till Lofoten som jag sedan slog følje med en bit på vægen, det ær alltså gott om andra cyklister længst vægen och æven gott om husbilar men ændå mycket mindre trafik æn vad jag hade trott. Færjorna hjælper faktiskt till en hel del, genom att alla bilister och husbilister drar ivæg så snart færjan ankommit så innebær det att som cyklist får man vægen næstan helt før sig sjælv ett tag! Från Reipå var det bara 12 mil kvar till Bodø men med møra ben så var det lite væl långt att ta i en støt så jag gjorde ett stopp till i Saltstraumen, strax søder om Bodø. Saltstraumen ær værldens starkaste malstrøm och bjuder på ett imponerande skådespel var 6:e timme nær vattnet rør sig in eller ut ur saltfjorden med en vældig kraft. Det ær också ett erkænt bra fiskevatten, något som mærktes på campingen som var full med fiskare. Av en ren tillfællighet så visade det sig också att en gammal kollega befann sig i Saltstraumen samma dag på semester med sin familj. Helt osannolikt att vi råkar hamna dær precis samma dag men givetvis fick jag passa på och hælsa på dom och tjøta lite. Tackar før ølen før øvrigt Fredrik! Det blev med mina mått en sen kvæll (23 alltså :)) men hade ju bara tre mil till att cykla næsta dag innan jag kunde checka in på ett hotell i Bodø dær jag alltså befinner mig just nu. Skønt med lite bekvæmligheter och framførallt gott med en kebabpizza!

Morning fog Reipå camping

Morning fog Reipå camping


Anna fellow cyclist

Anna fellow cyclist

Genesis Croix de Fer

Genesis Croix de Fer

Författat av hammarn 04:54 Arkiverat i Norge Tagged bicycle europe norway scandinavia kystriksveien Kommentarer (0)

St Olavsleden

Hammarstrand till Trondheim

rain 15 °C
Se Skanderna 2016 på hammarns karta över resan.

Åter i sadeln, det trodde jag inte...

Vet inte riktigt hur det gick till men av någon outgrundlig anledning så blev jag sugen på att testa att cykla igen.
St Olavsleden ær en pilgrimsled som går mellan Sundsvall och Trondheim som æven går att cykla. Med ledens stræckning som riktmærke samt en hotellbokning i Trondheim som deadline gav jag mig ivæg fran Hammarstrand en Mandag morgon i fantastiskt cykelvæder. Lætt medvind, 17-18 grader och halvmulet. Redan i Krångede så støtte jag på brorsan och Kajsa, tror de var tvungna att se med egna øgon om jag verkligen cyklade :) Jag tog mig snabbt de 47 kilometrarna till Stugun och stannade på cafet før lunch. Døm om min førvåning om det inte satt en annan långfærdscyklist dær inne. Lois hade cyklat fran Istanbul denna gang sa jag låg væl lite i læ men otippat att støta på en annan cyklist redan i Stugun!
Efter Stugun sjønk farten betænkligt. Vinden mojnade, det børjade regna och benen stumnade, kændes som sist ungefær :)
Tog mig i alla fall till Frøsøn och slog upp tæltet på campingen.

Utsikt fran Frøsøn

Utsikt fran Frøsøn

Næsta dag tog jag mig vidare længst Frøsøn, førbi flygplatsen och ut på Rødøn (føljde St Olavsleden) och trampade vidare ænda till Mørsil innan jag stannade før lunch i kretsloppshuset, mycket gott! Regnet fortsatte dock men lite væta får man væl leva med nær man ær ute och cyklar. Jag valde før det mesta E14 framfør St Olavsleden pga att det var mer lættcyklat och tog mig till slut till Duved. Rejælt mør och det kænns att kroppen inte riktigt ær med i matchen men man slocknar tidigt i alla fall.

Kretsloppshuset, Mörsil

Kretsloppshuset, Mörsil

Från Duved (eller rættare sagt Såå några km utanfør) så børjade den del av stræckningen jag sett mest fram emot, St Olavsleden viker av norrut och føljer skalstugevægen in i Norge. En hyfsad stigning upp till Skalstugan sedan 1000 højdmeters fall ner på den Norska sidan! Jag støtte på dom førsta riktiga vandrarna længst Skalstugevægen också, en dam i 65 års åldern som gått hela stræckan från Sundsvall, imponerande! Gav oss båda också ett sællsynt tillfælle att fotografera varandra. Annars var det inte många andra vare sig vandrare eller cyklister længst vægarna. Vædret bidrog kanske før regnet fortsatte och det var riktigt kallt uppe vid Skalstugan. Efter en snabb frystorkad lunch sa rullade det dock på otroligt snabbt nerfør. Det var synd att det var så bløtt och mulet, vyerna ska vara spektakulæra men nu såg jag knappt vægen framfør mig... Benen var blytunga dock sa det var skønt att komma fram till Stiklestads camping framåt kvællen dær jag satte upp tæltet.

Skalstugan

Skalstugan


Langst St Olavsleden

Langst St Olavsleden

Længst Rv72

Længst Rv72

Næsta dag cyklade jag endast en kortare stræcka, Stiklestad till Levanger. Från Levanger tog jag sedan tåget till Trondheim (Norge har ju cykelplats på tåg, mycket smidigt!) før att møta upp min mor. Vi har nu spenderat några dagar i Trondheim, jag har fokuserat på att først och fræmst torka, sedan vila benen men æven proviantera och turista i vackra Trondheim. Æven om regnet upphørde så har helgen varit mulen och rætt kall tyværr. Dock mycket bættre væder æn nær jag cyklat :) Lite Trondheimbilder nedan, Nidarosdomen ær en sjælvklar favorit!

Nidelva

Nidelva


Nidarosdomen

Nidarosdomen


Trondheim

Trondheim


Me, Bakklandet

Me, Bakklandet

Författat av hammarn 06:56 Arkiverat i Norge Tagged sweden bicycle norway scandinavia jæmtland Kommentarer (0)

Machu Picchu

Med omnejd

sunny 25 °C
Se Peru - July 2015 på hammarns karta över resan.

Väl tillbaka från vandringen så var agendan för de två kvarstående semesterveckorna mer öppna. Det enda måstet innan hemfärden var egentligen Machu Picchu med omnejd men jag ville börja med att vila min stackars kropp i några dagar så jag började med att flyga till Arequipa. Arequipa är Perus näst största stad belägen i bergen i södra delen av landet. Staden ligger längst "gringo trail" och är således populär bland turister. Det är lätt att förstå varför när man kommer dit. Läget är spektakulärt med flera höga berg i bakgrunden varav vulkanen El Misti (5822 möh) är mest prominent. Stadens historiska center är ett världsarv och stadskärnan är utmärkt att strosa runt i. Arequipa är alltså en trevlig stad men jag inte en stad som väckte mitt intresse. I mitt tycke var den lik så många andra städer runt om i världen så det tog inte lång tid innan jag började bli rastlös. Visst, jag borde kanske lagt ner mer energi på att utforska närområdet, t.ex. ligger Colca Canyon alldeles utanför, en av värdens djupaste canyons men jag var av någon anledning inte alls sugen på att ta mig dit. Nej, Cusco lockade mer och mer så jag bokade en bussbiljett vidare till Cusco med Cruz El Sur redan samma kväll (löjligt bekväma turistbussar i Peru, säten som kan fällas upp till 180 grader och mat serveras på bussarna).
Innan jag gav mig iväg var jag dock tvungen att prova en av landets berömda delikatesser, Cuy, eller marsvin som vi säger i Sverige. Det må låta märkligt men är man Peruan är det inget konstigt, det är till och med en delikatess. Köttet är proteinrikt och fettsnålt så det anses också nyttigt. Den serveras antingen rostad eller friterad, jag provade den rostade varianten men någon vidare extraordinär smakupplevelse kan jag inte påstå att det var.

Door, Santa Catalina Monastery

Door, Santa Catalina Monastery

Temple Dome and Nave, Santa Catalina Monastery

Temple Dome and Nave, Santa Catalina Monastery

Misti (5822 m), Arequipa

Misti (5822 m), Arequipa

Plaza De Armas, Arequipa

Plaza De Armas, Arequipa

Roasted Guinea Pig, Arequipa

Roasted Guinea Pig, Arequipa

Bussen till Cusco ja, märkligt nog så missade jag den. Jag läste helt enkelt fel på en timme på biljetten så jag satt i lugn och ro och drack kaffe när bussen gick, första gången jag lyckats med en sån bedrift... Jag ville inte vänta 2 dygn tills nästa buss gick så jag bokade in ett tidigt morgonflyg istället. Kom fram ungefär samtidigt som bussen skulle anlänt men blev förstås lite dyrare än nödvändigt.
Hur som helst så tog jag mig till slut till Cusco som är en bra utgångspunkt för diverse aktiviteter. Cusco ligger högt uppe i Anderna (3400 möh) och var inkarikets huvudstad fram till spanjorerna erövrade den i mitten på 1500-talet och än idag så fullkomligen kryllar det av referenser till Inkariket och inkakulturen i Cusco. Förutom att Cusco i sig är värt ett besök så är staden som sagt utgångspunkt för några andra riktigt lockande aktiviteter.

Church of the Society of Jesus, Cusco

Church of the Society of Jesus, Cusco


Rooftop view of Cusco

Rooftop view of Cusco


Qurikancha, Cusco

Qurikancha, Cusco

Så gott som alla som ska till Machu Picchu utgår ifrån Cusco. Trots att det inte är särskilt långt från Cusco till MP så är det dock obegripligt bökigt att ta sig dit (för att vara ett så stort resmål som ju Machu Picchu faktiskt är). Till att börja med så finns det ingen bilväg hela vägen till MP så det är antingen tåg eller till fots som gäller. Till fots kan man ju tro passar mig men faktiskt var jag inte så sugen på att gå denna sträcka, visst, det är nog fint men jag har svårt att se att det kan slå den vandring jag precis lagt bakom mig. Är man intresserad av inkahistoria så är den förstås svårslagen men som ren naturupplevelse så tror jag på andra alternativ. Sedan måste man boka Inkaledenvandringar flera månader i förväg då endast ett begränsat antal släpps iväg varje dag. Det finns alternativa vandringar men som sagt, jag tror andra alternativ passar mig bättre.
Så jag fokuserade på tåg alltså. Inte heller det är dock busenkelt att boka, först bör man veta att man ska ta sig med bil/buss från Cusco till Ollyantambo och därifrån ta tåget till Aguas Calientes som ligger vid foten av berget Machu Picchu. Från Aguas Calientes kan man sedan antingen gå upp till tempelområdet eller ta en buss. Sammantaget så behöver man alltså boka bil Cusco->Ollyantambo, tåg Ollyantambo->Aguas Calientes, boende i Aguas Calientes, buss Aguas Calientes->Machu Picchu, inträdesbiljett till Machu Picchu och sen samma visa tillbaka förstås.
Det är för mig obegripligt att inte myndigheterna styrt upp den snurran på ett bättre sätt, det borde gå att boka allt i en stöt, framförallt med tanke på att det är 2500 turister om dagen som gör den turen. Visserligen finns det en uppsjö resebyråer som löser det åt dig men jag försöker undvika onödiga mellanhänder i mesta möjliga mån. I just det här fallet så får jag dock erkänna att jag gav upp och gick till en resebyrå :)
Det mesta var helt okej, undantaget en utlovad guide i Machu Picchu som aldrig dök upp men jag fick tillbaka pengarna jag blev tvungen att lägga ut för en egen guide så jag är trots allt rätt nöjd med resebolaget.
Nog om logistiken, jag spenderade två nätter i Aguas Calientes, byn som alltså ligger vid foten av Machu Picchu. Aguas Calientes är ett märkligt ställe, byn existerar endast för att bestå turisterna på väg till MP med mat och husrum. Givetvis samlas massor med souvenirförsäljare och andra som livnär sig på turism på en plats som denna. Jag trivdes dock rätt bra där, läget är spektakulärt och alla är där på samma premisser med samma mål och förväntningar. Det finns väldigt bra restauranger i Aguas Calientes, jag kan varmt rekommendera The Tree House och Incontri för att nämna några.

Train tracks, Aguas Calientes

Train tracks, Aguas Calientes

Souvenir peddlers in Aguas Calientes

Souvenir peddlers in Aguas Calientes


Plaza Manco Capac, Aguas Calientes

Plaza Manco Capac, Aguas Calientes

Huvudmålet var som bekant Machu Picchu och eftersom 2500 turister tar sig dit varje dag så är det inte särskilt enkelt att undvika massorna. En plats som Machu Picchu upplevs bäst i ensamhet (i mitt tycke) men det är förstås omöjligt. Det går dock att bättra på sina odds. Först och främst bör man försöka vara på plats när det öppnar klockan 06.00, inte bara för att undvika massorna utan även för att det bästa ljuset infinner sig under morgontimmarna. Tyvärr så har alla andra samma ambition så köerna till de första bussarna är vääldigt långa. Under högsäsong när jag var där så behöver man ställa sig i kö runt 04:00 för att hinna upp bland de första. Tänk på att köpa bussbiljetten dagen innan (något jag missade så jag fick först köa för den och tappade en timme på det).

Väl inne i Machu Picchu så är dock allt krångel med transport och biljetter irrelevant, bergsstaden är magnifik och ljuset de första timmarna när solen fortfarande ligger lågt på himlen gör det värt allt besvär. Läget är halva upplevelsen, Machu Piccu ligger som bekant uppe på en bergskam där sol- såväl som månljus spelar en avgörande roll och två av de viktigaste byggnaderna helgar just sol respektive måne. Just soltemplet är också ett imponerande exempel på Inkafolkets mästerliga stenläggarteknik.
De spanska conquistadorerna hittade aldrig Machu Picchu så staden undvek plundring och förstörelse. Inte förrän i början på 1900-talet upptäcktes staden igen av en amerikansk delegation (Bingham).

Machu Picchu urban sector

Machu Picchu urban sector


Temple of the Sun, Machu Picchu

Temple of the Sun, Machu Picchu


Light/shadow play, Machu Picchu

Light/shadow play, Machu Picchu


Machu Picchu and Machu Picchu mountain

Machu Picchu and Machu Picchu mountain


Me, Machu Picchu

Me, Machu Picchu

Förutom att strosa runt i själva Machu Picchu och beundra stenbyggnaderna och utsikten så kan man bestiga en av de närbelägna topparna. Jag valde att knata upp på berget Machu Picchu, det tog ett par timmar men bjuder på en imponerande utsikt ut över staden Machu Picchu. Väl uppe där var det mitt på dagen så det började bli ordentligt varmt och ljuset lämpade sig inte längre lika bra för fotografering. Oavsett så är det en trevlig utflykt att knalla upp på toppen och väl värt besväret. En heldag i Machu Picchu är dock fullt tillräckligt, det tär på krafterna men är förstås en minnesvärd upplevelse och ett måste om man är i krokarna.

Sign, Machu Picchu Mountain

Sign, Machu Picchu Mountain


Resting on top of Machu Picchu Mountain

Resting on top of Machu Picchu Mountain


Top of Machu Picchu mountain

Top of Machu Picchu mountain


View from Machu Picchu

View from Machu Picchu

Författat av hammarn 08:17 Arkiverat i Peru Tagged peru south_america Kommentarer (0)

(Inlägg 1 - 3 af 66) Sida [1] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 .. »